Haifaa Al Mansours varma, humoristiska och charmiga film om den unga läkaren Maryam visar oss en bild av Saudiarabiens vardagsliv (i medelklassmiljö) som vi i väst tyvärr sällan möter. 

Det är en berättelse som tar avstamp på Maryam arbetsplats, ett litet, illa utrustat landsortssjukhus. 

Redan i den allra första scenen kan vi ana att det här är en film om ett samhälle i förändring, då Maryam kommer körande i sin nyinköpta bil. Det är bara ett par år sedan det blev tillåtet för kvinnor att köra bil.

Vägen fram till sjukhusets akutmottagning är inte asfalterad, något som dagligen ställer till problem för ambulanspersonal och andra som besöker akuten. Att vara ung, kvinnlig läkare är inte alltid lätt, många manliga patienter vägrar att låta sig undersökas och behandlas av en kvinna, de litar mer på de manliga sjukvårdarna med betydligt lägre medicinsk kunskapsnivå. 

För att kunna resa behöver hon sin pappas underskrift

När Maryam blir inbjuden till en läkarkonferens i Dubai, hon blir glad och ser det som en chans att nätverka och kanske få ett bättre jobb i storstaden Riyadh. För att kunna resa behöver hon sin pappas underskrift, och det blir problem då pappan som är musiker är ute på en efterlängtad turné med sin orkester. Det spelar många fina sånger, som jag som inte förstår arabiska önskar hade varit textade!

I sin jakt på att få hjälp med resetillståndet, ställer hon sig till förfogande som kandidat i det stundande kommunalvalet. Till en början bara för att kunna få ett möte med en släkting och få hjälp med sitt resetillstånd, men så småningom tar hon sin kandidatur på allvar och börjar sin allt intensivare valkampanj. 

Det är härligt att se hur hon tar strid mot patriarkatet

Det är härligt att se hur hon tar strid mot patriarkatet. Hur hon på ett självklart och modigt sätt för fram sina åsikter, och också kräver att bli lyssnad på även av männen.

Parallellt med hennes valkampanjande får vi följa hennes pappa och hans orkester som också slåss mot gamla regler för rätten att spela sin musik live inför publik. 

Filmen visar oss förutom Maryams och pappans kamp för förändring även ett vanligt familjeliv där tradition och religion är en naturlig del sida vid sida med internet och smart phones.

Filmen är Saudiarabiens bidrag till Oscarsgalan, och jag hoppas att många kommer att se den.

Annika Skarf

Manus: Haifaa Al Masour, Brad Niemann
Regi: Haifaa Al Masour
I Rollerna: Nora Al Awadh, Dae Al Hilali, Mila Al Zahrani med flera.
Streama via Draken Film, sfanytime, Folkets Bio.

Lämna ett svar
You May Also Like

Fyra aktieägare om Nyhetsbyrån Järva

Under Nyhetsbyrån Järvas bolagsstämma i lördags ställde vi tre frågor till ett par aktieägare som var på plats. Möt Are Karim, Ulla Parkkinen, Anders Österberg och Mårten Westberg.

En Svart Flickas Handbok är ett verktyg förklädd i texter

Mariama Jobe är superaktuell med boken ”En Svart Flickas Handbok”. Boksläppet sker idag, den 1 juli, digitalt och live på Instagram ikväll. Men nästa bok skriver hon på engelska, eftersom hon inte känner att hon kan utvecklas mer i det svenska kulturlivet.

Delta i Rinkebys största konstutställning någonsin!

Har du gjort någon teckning eller målning som du vill visa upp? Då kan du lämna den i lådan i entrén till Rinkeby Folkets Hus. I höst blir det en mycket stor konstvisning där vi blandar verk av kända och helt okända konstnärer. Lämna din konst till Rinkebys, kanske Sveriges, största konstutställning någonsin.

”Erik Lundin är Sveriges motsvarighet till the old Kanye”

Det har snart gått två månader sedan Erik Lundins album ”Zebrapojken” släpptes.  Under den tiden jag lyssnat på albumet är det en sak jag med all säkerhet kommit fram till, och en sak jag är extremt kluven över. Ibrahima Erik Lundin Banda är utan tvekan Sveriges skickligaste rappare. Men vilket mellan ”Suedi” och ”Zebrapojken” som knäckt platsen som det bästa svenska hip hopalbumet genom tiderna är en tuff match att avgöra.