Nej, det handlar inte om enstaka rötägg. Om det ändå vore så väl. Polisen verkar ha mycket större och allvarligare problem än så. Det visar boken Gärningsmannen är polis, en bok som borde få mer uppmärksamhet än den har fått. Den är skriven av den före detta polisen Kerstin Dejemyr och journalisten Lisa Bjurwald.
Nyhetsbyrån Järva publicerade för en tid sedan två korta filmer, som visar hur polisen besinningslöst slår på en man som ligger på marken. Mannen hade smitit ifrån en trafikkontroll. Uppmärksamheten kring filmerna ledde till att de båda polismännen har omplacerats i väntan på att utredningen ska bli klar. Är det någon som undrar hur det ska gå?
När en polis anmäls för brott utreds fallen av Särskilda utredningar. Särskilda utredningar är den specialavdelning inom Polismyndigheten där poliser utreder misstänka brott begångna av andra poliser. Dejemyrs och Bjurwalds bok redovisar att under 2018 anmäldes 3917 misstänkta brott begångna av poliser till Särskilda utredningar. Av dessa ledde 19 till åtal, alltså knappt 0,5 procent.
Det skulle visa sig att sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är vardag inom poliskåren
Gärningsmannen är polis handlar om vad som hände inom Polisen under metoo. Kerstin Dejemyr var en av de tre kvinnliga poliser som startade uppropet #nödvärn internt inom Polismyndigheten. Gensvaret blev enormt och det skulle visa sig att sexuella trakasserier och våld mot kvinnor är vardag inom poliskåren. Över 5000 kvinnor gick med i Facebookgruppen #nödvärn och flera hundra delade med sig av sina erfarenheter. Många fler hörde av sig till kvinnorna bakom uppropet, men vågade inte vittna på grund av rädsla för repressalier.
I boken intervjuas flera kvinnliga poliser, som vittnar om sexistisk jargong, rena övergrepp och chefer som låter polismän bete sig hur som helst. De kvinnor som anmäler sina chefer eller kolleger fryses ut, mobbas och för en del har det lett till psykisk ohälsa, långa sjukskrivningar och även till att de slutar i yrket.
”Du kommer att utmålas som problemet. Och om man har flaggat för missförhållanden? Då är du bränd för livet. Det är så starka krafter; vi talar om maktmissbruk. Polisen är som en sekt. Och glöm att du blir befordrad.” (Ur en av intervjuerna i boken)
”Ny på Polishögskolan (PHS). Mot slutet av insparksfesten hamnade jag i ett rum med tre män. En våldtog mig, de andra tittade på. Resten av tiden på PHS låtsades inte någon om att det hade hänt.” (Vittnesmål ur polisens metoo-upprop #nödvärn)
”Jag arbetar som chef och har bara under den här hösten fått höra ’du din lilla fitta – fy fan vad vi skrattar åt dig och ditt projekt. Du anar inte hur löjlig du är.’ ’Du kan ingenting, jag har jobbat i 40 år och du ska inte tala om vad jag ska göra’. ’Du är helt dum i huvudet.’ Sen är det förstås uteslutanden, hånleenden, bastumöten och dagliga sexistiska kommentarer om både medarbetare och målsägare.” (Vittnesmål ur polisens metoo-upprop #nödvärn)
Samtliga 60 förundersökningar lades ner
Resultatet av uppropet #nödvärn ledde till 214 polisanmälningar som ett resultat av vittnesmålen.
128 anmälningar resulterade i åklagarbeslut att inte inleda förundersökning på grund av att brotten var preskriberade.
26 anmälningar resulterade i åklagarbeslut att inte inleda förundersökning, eftersom det inte ansågs finnas anledning att anta att brott hade begåtts.
60 anmälningar ledde till att åklagare inledde förundersökning, de flesta av dessa misstänkta brott rörde sexuellt ofredande. Andra handlade om våldtäkt och misshandel.
Samtliga 60 förundersökningar lades ner.
Hur gick det för Kerstin Dejemyr, medförfattare till boken och en av de poliser som startade uppropet? Jo, hon blev polisanmäld av Polismyndigheten. Anledningen var att hon inte hade rapporterat de brott hon fått vetskap om när hon samlade in vittnesmålen. Varken hennes arbetsgivare, facket eller hennes närmaste chefer gjorde något för att hjälpa henne. Efter många år i yrket lämnade hon till slut in sin bricka och slutade som polis.
Och varför tillåts polisen utreda sig själva?
Under de år jag har arbetat i Järva har jag hört berättats om otaliga fall av trakasserier och övergrepp från polisens sida. Vi har skrivit om det flera gånger. Unga grabbar är särskilt utsatta, men även stadgade familjefäder. Det handlar inte om enstaka fall, det vittnar den trygghetsundersökning som Folkets Husby genomförde sommaren 2020.
Så nästa gång som polisens agerande förklaras med att det handlar om ”enstaka rötägg inom poliskåren” då skriker jag högt. Jag tror att problemen är mycket större än så. Problemen är strukturella; sexismen, rasismen och den förödande människosynen tycks sitta i väggarna, vara en kultur som tillåts att frodas. Naturligtvis finns hyggliga poliser, men vad gör de? Varför hörs de inte? Hur kan de tillåta ”rötäggen” att fortsätta?
Och varför tillåts polisen utreda sig själva? Det är obegripligt. Polisen är den myndighet som i fredstid har monopol på att använda våld, desto viktigare att kontrollen av deras arbete sköts av en oberoende instans.
Gärningsmannen är polis handlar om sexuella trakasserier inom poliskåren. En likadan bok skulle kunna skrivas om rasismen inom poliskåren. Vittnesmål borde samlas in. Vi kan börja i Järva. Det kan bli en tjock bok.
Kerstin Gustafsson Figueroa
