Det har gått två månader sedan Erik Lundins album ”Zebrapojken” släpptes. Under den tiden jag lyssnat på albumet är det en sak jag med all säkerhet kommit fram till, och en sak jag är extremt kluven till. Ibrahima Erik Lundin Banda är utan tvekan Sveriges skickligaste rappare. Men vilket mellan ”Suedi” och ”Zebrapojken” som knyckt platsen som det bästa svenska hip hopalbumet genom tiderna är en tuff match att avgöra.
För snart fyra år sedan släppte Erik Lundin EP:n ”Suedi”, som överöstes med hyllningar och priser. Med all rätt. Jag hade aldrig lyssnat på en låt som jag relaterat till så mycket förrän jag lyssnade på huvudspåret ”Suedi”, och jag tror inte att jag är den enda. ”Suedi” är ortens inofficiella nationalsång. Den personifierar oss third culture kids. Så när ”Zebrapojken” släpptes var förväntningarna skyhöga. Hur toppar man egentligen ”Suedi”? Jo, man gör harakat och sopar mattan med ett album som ”Zebrapojken”.
Albumet döptes till ”Zebrapojken” efter att Erik Lundin introducerades för begreppet zebrabarn av en psykolog på en begravning. Zebrabarn beskriver unga i sorg vars känslor är randiga, alltså barn som hastigt växlar mellan sorg och glädje. Ett begrepp som han relaterade starkt till på flera plan. Som ett barn till en svart och en vit förälder, som grabben som efter succéerna fortsätter hedra den tre-randiga förortsuniformen, och som en person som från att han var barn ända fram till den framgångsrika artisten han är idag inte skonats från sorg och smärta. För vad är syftet med framgång och pengar när dina nära dör på gatan?
Albumet är sannerligen randigt. Inte nödvändigtvis för att spåren varvas mellan det lätta och det tunga. Det enda riktigt lätta spåret är trots allt ”Skyline”. Det är varje låt i sig som är randig.
”Har blivit vän med kontot
Nu blir jag gratulerad
Nu blir jag överöst med rader folk vill tatuera
Nu kan jag fakturera
Så jag har rätt att fira”…
”Men sänker styrketårar
För jag har vänner bakom galler och på kyrkogårdar
Kan allt om minnesstunder
Kan allt om rättegångar
Har tappat räkningen på morden, de är jättemånga”
På samma sätt varvas många av låtarna mellan framgångar och motgångar, mellan hopp och förtvivlan, mellan glädje och sorg. Precis som livet är för de allra flesta av oss. Randigt. Vare sig du är från orten eller inte. Därför handlar det även mycket om känslan som Erik Lundins musik ger uttryck för, som gör att någon som aldrig satt sin fot i Rinkeby kan bli berörd.
Erik Lundin är ett geni, en exceptionell storyteller och en poet. Han är Sveriges motsvarighet till the old Kanye. En röst så äkta, att den välkomnas som en frisk fläkt i den alltmer kommersialiserade svenska hip hopen. Precis som ”Suedi”, langar ”Zebrapojken” värdefulla budskap. Det senare mer utifrån personliga erfarenheter. Erik Lundin är trots allt självutnämnd förortskorrespondent.
I en krönika om svensk hip hop där droger och våld skildras ur ett icke-kritiskt perspektiv, närmare ur ett glorifierande sådant, skrev jag:
”Det finns de som hävdar att hip hop är de röstlösas motsvarighet till journalistik. Ortens egna SVT. Marginaliserade röster som via en unik arena kan diskutera viktiga samhällsfrågor. Så till rappare där ute – kanske dags att ni tar över den diskussionen?”
Kan någon hämta en Pulitzer?
Eleni Terzitane
Bästa spåren:
Helvetet i Huvudstaden
Nu Dom Frågar
Euro
Jag Räcker
