Ingen är väl som du, Inga. Det är helt obegripligt att du fyller 90 år. Du är så ung i sinnet, att en ofta känner sig gammal bredvid dig.
Första gången vi möttes var en dag hösten 2016. Jag hade precis börjat arbeta som reporter i Järva och besökte Folket Husby. Där var du en av kvinnorna som medverkade i ett konstprojekt. Om jag inte minns fel så skulle ni virka ett konstverk, som sedan ställdes ut på Husby torg. Du sade att du inte var särskilt händig, men ville ändå vara med för att lära känna några nya människor. Liksom stödja verksamheten.
Du är efter 45 år i Järva en levande länk till historien
Sedan dess har vi hållit kontakten. Jag värvade dig som krönikör, först till Direktpress tidningar och sedan till Nyhetsbyrån Järva. Dina krönikor är mycket lästa och uppskattade. Texterna är precis som du – eftertänksamma, kloka och med en härlig humor. Du är efter 45 år i Järva en levande länk till historien. Du är aktiv som få, har en kraft som en kan avundas dig, du är nyfiken och orädd. Du är alltid försynt och försiktig i din framtoning, vill inte bråka, men där bakom finns en stark vilja och ett oerhört rättspatos.
Jag strök det eftersom jag trodde du hade halkat på tangenterna
På något sätt har du adopterat mig. Du har blivit som en kär släkting. När min son spelar fotboll är du med oss på läktaren. Det är till dig jag går när jag känner mig helt slutkörd. Då bjuder du mig på soppa och så får jag lägga mig en stund på din soffa. Många gånger känner jag mig äldre än du. Som den gången du skrev AI i en text, och jag strök det eftersom jag trodde du hade halkat på tangenterna. Men du menade naturligtvis artificiell intelligens, en förkortning som jag på den tiden inte var helt bekant med.
Men du räds ingen, Inga
När stadsdelsnämnden har sina möten i Husby då träffas vi alltid. Du sörjer att din hörsel blivit sämre, men du brukar ändå veta precis vad som är på gång. Nämndens tjänstemän och politiker kan bli nervösa när en massa unga killar tar plats bland åhörarna i salen. Vid ett tillfälle blev de så stressade att polispiketen plötsligt rullar in på Husby torg utanför möteslokalen. Men du räds ingen, Inga. Du brukar prata med de unga killarna, de som hänger utanför närlivsbutiken i ditt kvarter. De gillar dig och du gillar dem.
Bästa Inga, om ändå många, många fler var som du!
Stort GRATTIS och må du leva i åtminstone hundra år till!
Kerstin Gustafsson Figueroa
