Mitt på ljusa dagen, i måndags, sköts mannen ihjäl på öppen gata bland människor i Husby centrum. Det hördes smällar och skotten ekade bland betongen. Polis larmades 15.30 och snabbt inleddes en stor polisinsats. Den skadade mannen fördes till sjukhus med ambulanshelikopter, men avled kort därpå.
På plats i Husby, dagen därpå, står en polisbuss vid torget. Solen gömmer sig bland molnen och det är mycket folk i centrum. Några äldre män sitter på bänkarna och dricker kaffe, samtidigt pratar de med fältassistenterna som är i närheten. I situationer som dessa är Stockholm stad snabba med att aktivera sin krisgrupp och sina fältassistenter. Fältarna är klädda i gula västar och går runt och pratar med alla som kommer fram till dem, de markerar tydligt att de finns här i krisen. Bland dem finns även medborgarvärdarna som har sitt kontor ett stenkast därifrån. Det ställs många frågor och många får svar. Men det är inte lätt.
När kommer det att hända igen?
”En liten pojke på 11 år sade ’det här kommer att hända igen’, vad ska jag då säga för att trösta honom?”
Bredvid brottsplatsen befinner sig Husby gårdsskolan. Fältassistenterna säger att många föräldrar har ringt, men även samtalat med sina barn, försökt lugna ner dem och få dem att känna sig trygga. Många känner sig bedrövade och oroliga. Fältarna berättar att det bland barnen har varit väldigt jobbiga frågor.
”Kommer vi inte kunna leka ute på dagen?”
”När kommer det hända igen?”
Dödskjutningen inträffade mitt på dagen bland barn och äldre. Barnen sågs fly springandes från platsen och skrik och rop hördes. Fältassistenterna har även stått utanför skolan och tagit emot elever och föräldrar, för att på något sätt öka tryggheten i det kritiska läget.
Polis och ordningsvakter står vid det stängda Folkets Husby och pratar, samtidigt kommer två journalister fram och ber om kommentarer till händelsen. Polisen säger att de inte kan uttala sig. Journalisterna fortsätter att gå runt och jaga efter några kommentarer.
Det är många som bara går förbi
Nära Folkets Husby och poliserna finns blommor och tända ljus. Blommorna är placerade på marken bredvid värmeljusen som bildar offrets namn. Det är många som går förbi och tittar neråt, stannar och skakar på huvudet. Det är många som bara går förbi. Bland de förbipasserande hörs suckar och frustration över hur många journalister som är på plats. Någon kommenterar att det är som en ”jävla djungel” bland reportrar och poliser. Min närvaro känns inte uppskattad, vilket jag har full förståelse för. Ingen vill prata om det som hänt. De som bor här vill bara läka och ta sig igenom den förfärliga händelsen.
Nära minnesplatsen befinner sig två reportrar från SVT. Ena har en mikrofon i handen och den andra har kameran. De försöker intervjua förbipasserande, de flesta orkar inte ta sig tid att svara på frågor. Några stannar och svarar så utförligt som de kan. De säger att situationen är hemsk och att läget är lite oroligt just nu.
Jag tänker på vilka rubriker det kommer vara ett tag framöver. Att Husbybor kommer känna behovet av att försvara sin ort – att det inte alltid är så som det framställs.
Det finns hopp
Vid torget är det säkert någon som sörjer sin förlorade vän, broder, son eller bekant. Det är en konstig stämning, någonting man inte riktigt kan sätta fingret på. Läget är spänt och alla jagar efter en gnutta information, en förklaring till varför det hände eller kanske något slags ro och avslut.
Bland husen, fältare, poliser och lokalbor fortsätter vardagen. Det säljs frukt och grönt på torget och doften av mat slår en från de lokala restaurangerna. Solen tittar fram och en grupp människor stå i kö utanför Husby kyrka där det delas ut fika. ”DET FINNS HOPP!” står det stort på kyrkans vägg.
Ett liv har släckts men värmeljusen står tända.
Bojana Perovic
