Omslaget till boken All inclusive framför nyhetssidan Bulletin

Lars Åberg trivs inte. Inte med Sverige, inte med samhället och inte med sig själv. Orsaken är invandringen, vilken han beskriver som ”för många på för kort tid”.
”All inclusive” heter hans senaste bok. Titeln anspelar på charterresor där allt i baren är fritt. På samma sätt får invandraren ”ett välkomstpaket som garanterar försörjning, bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, tolkhjälp och pension. All Inclusive”.

Är journalisten Lars Åberg en skarpsynt sanningssägare om den svårdefinierade integrationen eller en banal rasist bakom sin formuleringskonst? Han kritiseras av en del av vänstern och hyllas av en annan del. Den traditionella vänster som kallar sej ”universalist” gillar honom för att han ogillar den nya vänstern i miljonprogrammen. Orten som borde ena vänstern har splittrat den.

På vänsterförlaget Karneval har Lars gett ut tre titlar. Alltid samma byline i medierna. Den 70-åriga Lars ser ut som han på 50-talet var modellen för blonda Kalles Kaviar på den välkända tuben. I böckerna angriper Lars ”integrationspolitiken” och ser de boende i Orten som offer. Samtidigt ogillar han ”mångfald” och dömer ut boende i Orten för att bry sej om sin bakgrund. Det bisarra intresset för människors ursprung ställer sig i vägen för själva människan, skrev Lars i juli i sin senaste krönika om Orten. Vad menar han? Ska invandrare tvingas överge språk och kultur för att bli norrbottningar, gotlänningar eller skåningar? Vad för slags stockholmare tycker han vi på Järva borde förvandla oss till?

Han fungerar som megafon för sinsemellan antagonistiska grupper

Lars medverkar i extremhögerns press, i liberala morgontidningar och lite överallt i vänsterpressen. Grabbigt proletärstinna grupper hyllar honom, som tidningen Proletären. Det gör också feministiska nätverk. Han fungerar alltså som megafon för sinsemellan antagonistiska grupper, vilket gör honom unik i tyckarbranschen.

Många kritiker har signalerat att Lars i sina böcker bara låter desillusionerade i offentlig tjänst komma till tals. Ensidigheten blir tjatig. Han blåser under en rasistisk myt att invandrare inte jobbar och inte vill jobba. Det betyder att han inte ser invandrarna på jobben i all service. I Tensta promenerade han en stund: ”Här syns numera ingen rörelse alls, bara stillastående”. Följde han föreningar och kulturevent på facebook, så skulle han ha sett att mycket positivt händer! Ett tips, Lars, varför inte följa Nyhetsbyrån Järva?

Sverige är inte rasistiskt, hävdar Lars

”Hemlös vänster” kallar Lars sej och tycker han beskrivs som ”lika ondskefull som någonsin sverigedemokraterna” och detta för sitt ”principiella motstånd mot multikulturalism och religion, i synnerhet islam”. Ifjol rekryterades han till nättidningen Bulletin. Bland nuvarande 13 i redaktionen hittar man högerextremister, ett par hyperliberala, en avhoppad bitter vänstertyckare, och så Lars. Inte svårt att räkna ut vilka åsikter som förenar dessa tyckare.

Sverige är inte rasistiskt, hävdar Lars. Tvärtom är svenskarna de tolerantaste och generösaste på jorden. Etniska svenskar, underförstått. Visst, ”nog finns det individer som bär sig illa åt”. SDs ideolog Mattias Karlsson uttrycker samma åsikt i TVs ”Min sanning”: Sverige är kanske är världens mest icke-rasistiska land. För både Lars och Mattias är denna tolerans samhällets olycka. Snäll är dum. Här ger Lars ett exempel på det: ”De sitter romanska tiggare från Rumänien utanför Ica …Vi hanterar dem som kommer hit och slår sej ner på trappor och i parker som om de vore maskotar. Vi romantiserar dem vi tycker synd om. Det gör oss gott att se dem, vår tacksamhet över det som vi själva har blir bekräftad … Att förljuva tiggeri och hemlöshet tycks ligga nära till hands”.

Tydligt att tolerans i Lars ögon är detsamma som hyckleri, vilket hårdförda rasister alltid tyckt.

1975 började det gå utför med Sverige

1975 började det gå utför med Sverige. Det är grundtesen i allt Lars skriver. Då kom en migrationslag som han menar tillät att ”de får hålla på med sitt. Det kan hända att de sysslar med saker som vi absolut inte skulle tolerera hos oss själva … men vi lägger oss inte i. Sådan är den multikulturalistiska rasismen.” Vilken lag hade Lars önskat sej istället? En apartheid-lag?

Lars förtydligar: ”Vi satte ihop ett folkhem och välfärdsstat och när vi såg på allt vi hade gjort, och såg att det var gott, öppnade vi dörren och gav oss i kast med ett överväldigande integrationsprojekt om vars utgång vi inget kan veta.”

Det socialdemokratiska begreppet Folkhem var på 1930-talet en valslogan. Idag är det ett av rasisternas favoritbegrepp. Slapp Sverige bara landsförrädarna, så skulle Folkhemmet idag skina rent och fint. Lars idé att några öppnade dörren och släppte in främlingar”, speglar det inte samma uppfattning?

1930-talet betyder rasläror, blodsmystik, övergrepp på minoriteter och tvångssteriliseringar. Idag vanliga livsstilar förföljdes och nedtrycktes. Inte ens flyktingar från Nazityskland släpptes de in. Fattigdom, sjukdomar och ohygien var utbrett. Lort-Sverige, talade man om. Översätter jag det till Skit-Sverige, så är det tydligt vad som inspirerar SD och all högerextremism.

Senare kom reformer kring skola, vård och omsorg, som de borgerliga röstade emot och som Bildt- och Reinfeldt-regeringarna privatiserade så fort de fick chans.

Madon tillhör den skara i medierna som ältar utanförskap

På Lars hemsida hittar man i hans eget urval vad vänster och liberaler tycker om honom: Sveriges kanske viktigaste journalist …Sveriges klokaste och modigaste penna …Sveriges vassaste samtidsobservatör …en gudabenådad skribent …oemotståndlig läsning …kraftfull och egensinnig berättarkonst …ett journalistiskt föredöme …ödmjuk, lågmäld, seriös, grundlig, orädd, välskrivande.

Inflytelserika, die-hard-liberalen Sakine Madon, tidigare SVT, Expressen och nu politisk chefredaktör på liberala Uppsala Nya Tidning, säger om Lars: ”Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik. Åberg går på djupet … vilken journalist och skribent!” Var har Sakine sett tecken på att Lars vill förbättra integrationen? Säger han inte att han vill göra slut på den och därför attackerar dem som försöker?

Madon tillhör den skara i medierna som ältar utanförskap. Man kan beskriva vilka problem man vill i Orten, men att kalla en miljon människors hemort för ”utanförskap” speglar samma förakt en gång grevar och baroner visade vanligt folk. Det var L och Nyamko som lanserade begreppet utanförskap till valet 2006. Tjänade man i ett område i genomsnitt lite mindre, hade en något högre arbetslöshet, så hörde det området inte längre till Sverige.

Lars skriver i sitt senaste utspel att ”I utanförskap vill ingen vara … utanförskapet är en nykonstruerad svensk hembygd; en plats där fördomar och omsorg rörs samman, där verkliga förhållanden omformuleras som politisk mytologi…på ett bedrägligt sätt kopplas den ständigt till invandrarskapet …”

SD har hunnit bli det näst största partiet och det största arbetarpartiet. Inte många i Orten röstar med SD. Men L, M och KD, som trampar efter SD, har större chans här. Redan idag har allianspartierna i Järva 30-35 procent och M ordförandeskapet i stadsdelsnämnderna. Lars har insett att begreppet utanförskap inte varit annat än ”ett politiskt trick”. Ändå gör han sej till nyttig idiot, för hans trick är ju att vara indignerad över SD, men ändå spela deras spel.

Karl-Gustav Köhler
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Jamkid hos Galdem A Talk

Ny vecka och nytt avsnitt med Galdem A Talk. Den här gången…

Ortens bästa poet on Tour

Poesi på hemmaplan och poesi utan hårda kanter. Så var det när…

Gunilla Lundgren fick årets Katarina Taikon-pris

Författaren Gunilla Lundgren, som i mer än 30 år har arbetat med barn och elever i Rinkeby, fick årets Katarina Taikon-pris. – Jag är så oerhört glad och tacksam för det här fina priset, sade Gunilla Lundgren vid prisutdelningen i Stockholms stadshus.

Nu har söndagsteatern börjat i Rinkeby

Varje söndag fram till 5 april bjuds det på barnteater på Rinkebyskolan. Först ut var Mittiprickteaterns föreställning Glad och Sur i ur och skur.