Avhandlingen är en drygt 200 sidor lång genomgång av hypotesen att ledarskap ska anpassas till vilken uppfostran jag har haft. Det är faktoranalyser, Analysis of Variance, regressioner och så vidare, men det börjar med en liten observation från Lewins klassiska observationer i ett scoutläger för närmare 100 år sen. Tre scoutledare fick inta olika roller när barnen skulle sätta ihop ett modellflygplan.
Ledare 1 var auktoritär: Han gav varje barn en roll och kollade att var och en utförde sitt jobb.
Ledare 2 var demokratisk: Han lät barnen välja vilken roll de ville ha.
Ledare 3 var ”laissez faire”: Han satte sig på en pall och sa till barnen att fråga honom om de hade några frågor.
Slutsats: Demokratiskt ledarskap är bäst.
Den auktoritära ledarens grupp var klara först. De gick in i tältet och satte sig där i väntan på nya instruktioner.
Den demokratiske ledarens grupp var klara strax efter. De sprang ut och lekte med planet. Det var ju ”deras” plan.
Laissez-faire-ledarens barn blev aldrig klara med sitt plan.
Slutsats: Demokratiskt ledarskap är bäst. En bra ledare lyssnar på sina medarbetare.
…men i den demokratiske ledarens grupp fanns en liten kille som var djupt frustrerad. Han tyckte det var mesigt av ledaren att fråga om vad barnen ville göra. Den killen var son till en general och anses ha fått en auktoritär uppfostran (kom ihåg att det här var för närmare hundra år sen).
Så min hypotes var att de som är uppfostrade auktoritärt får en ”auktoritär personlighet” och trivs bäst med auktoritära chefer. Det kontrasterar mot hur jag tilläts argumentera för glass till middag. Det avgörande var hur väl jag kunde förklara varför vi ska ha glass till middag, inte vem som har vilken åsikt. Jag lärde mig ganska tidigt att det var bristen på näring i glassen som gjorde det omöjligt att slippa varmrätten, och att det var argumenten som avgjorde. Det är en egalitär uppfostran.
Alla mina studenter fick svara på Adorno’s klassiska enkät ”The California F-scale” där ”F” står för ”Fascistoida tendenser”. De flesta hade ett jobb vid sidan om universitetet. De fick svara på ett antal frågor om relationen till sin chef och chefen fick svara på ett antal frågor om sin relation till medarbetaren. Slutsatsen blev ungefär som hypotesen, men något svagare.
De som var mer egalitärt lagda tokhatade auktoritärt ledarskap.
De mer auktoritärt lagda av mina studenter blev inte frustrerade av auktoritärt ledarskap, medan de som var mer egalitärt lagda tokhatade auktoritärt ledarskap.
De mer egalitärt lagda älskade demokratiskt ledarskap, där chefen frågar dem innan chefen tar beslut, medan de mer auktoritärt lagda inte visade någon uppskattning för en demokratisk chef.
Det här var en dammsamlare i bokhyllan i 30 år, men på senare tid har jag omvärderat slutsatserna. Jag har nämligen lagt en stor del av min tid på att använda löpning som språngbräda för unga i Järva. Som en del av det arbetet har jag varit på alla de större skolorna i Järva, och de flesta av de mindre.
Den skola som jag upplever fungerar sämst i Järva är den kommunala grundskola som konsekvent tillämpar lågaffektivt bemötande.
En observation är att de skolor jag från början tyckte minst om fungerar väldigt bra. Jag tror nämligen inte på homogenitet. Religiösa skolor och skolor som riktar sig till en etnisk grupp bidrar oundvikligen till segregationen som drar isär Sverige. Men…de fungerar!
Jag upplever också att lärarna på de här skolorna inte drar sig för att peka med hela handen. Disciplinen är markant.
Den skola som jag upplever fungerar sämst i Järva är den kommunala grundskola som konsekvent tillämpar lågaffektivt bemötande. Personalen är bland de trevligaste jag har mött, men att hålla en presentation här är en utmaning som går utöver det mesta. Ungdomarna slutar inte prata för att de vuxna ber dem. De bara fortsätter, och går rakt över den yta där jag och den andre tränaren står och försöker förklara för dem att de kan få bättre betyg i skolan genom att träna. Respekten för vuxna verkar helt enkelt saknas, särskilt på högstadiet. Här får 58 procent av pojkarna godkänt betyg i nian, så att de kan gå vidare till gymnasiet, jämfört med över 90 procent i de flesta skolor i stan. Det betyder att fyra av tio pojkar härifrån är lättrekryterade till kriminalitet.
Apropå den berömda historien om studenten i soffan. Han som blockerade vägen till klassrummen för alla studenter och som blev bortburen av en lärare, så har jag som tränare tagit mig friheter som lärare bara kan drömma om. Det är säkert hundra gånger som jag har förklarat att “jag är inte lärare” efter att någon kille har hotat med att anmäla mig. Det är en stor frihet.
Tioåringen som svingade en skidstav omkring sig och attackerade flickorna i klassen var bara ett exempel. Skolpersonalen stod bredvid och försökte prata lugnande. Jag brottade ner killen och förklarade sen för honom att så får han aldrig, ALDRIG göra. När jag släppte upp honom boxade han mig i magen. Jag lät honom slå och slå. Personalen bad om ursäkt och förklarade att pojken hade en diagnos. Många av löparna i Rinkeby Run har diagnoser av olika slag, jag verkar attrahera unga med svårigheter, men det får förstås inte leda till att flickor utsätts för fara. Den killen fick jag tyvärr aldrig en chans att prata med i lugn och ro, men det brukar jag alltid se till att göra efter en tillrättavisning.
Jag skällde ut dem med full volym och sa att nu fick de gå till Rinkeby.
Min son refererar gärna till en bussfärd hem från klätterverket i Västberga för två år sen. Jag körde tio killar i 12-13 års åldern tillbaka till Rinkeby Multi Sports Camp. Det var ett fasligt liv i bussen och jag hade ropat till dem att de måste sluta. Nu kom en mandarin flygande förbi mig och sen ett bananskal. Då svängde jag av från E18 och ut på en liten väg mellan Solna och Stocksund. Där stannade jag bussen och slet ut alla pojkarna (inklusive min son). Jag skällde ut dem med full volym och sa att nu fick de gå till Rinkeby. När de hade gått 100m frågade jag om de trodde att de kunde sköta sig. Det trodde de. I bussen hem pratade vi om det som hänt. Efter det var det inte något problem längre. Resten av Rinkeby Multi Sports Camp var de med och prövade alla sporter.
De killarna möter jag varje vecka i Rinkeby Centrum. De hälsar alltid. De är verkligt trevliga, men när de står i ett gäng så ser jag att många vuxna går i en cirkel runt dem. Det märker rimligen de också, och det är klart att det ger dem en maktkänsla.
Om du har vuxit upp i ett hem där VEM som pratar är viktigare än VAD den säger, då kan du tycka att lärarna i den svenska skolan är en samling mesproppar. Som generalens son i Lewins klassiska studie.
Jag ser ledarskap som en verktygslåda. Där finns skruvmejsel, skiftnyckel, hammare och en massa andra verktyg. En bra snickare kommer inte till jobbet med bara ett verktyg i lådan. På samma sätt är alla ledarskapsmodeller som tar bort verktyg ur lådan begränsande. Lågaffektivt bemötande kan fungera bra i Stockholms många friskolor som vänder sig till motiverade elever med höga betyg. Även i Järva tror jag det är en strålande metod att börja med vid en konflikt. Men om det inte fungerar så behöver läraren vara fri att ta till andra verktyg.
Mårten Westberg
