Melody Farshin har debuterat som författare med romanen Mizeria. I den här intervjun berättar hon om den tuffa skrivprocessen, om identitet, om psykisk ohälsa och om makten med slang.
Melody Farshin är standupkomiker och skribent. Numera kan hon även titulera sig som författare till den skönlitterära boken Mizeria som släpptes tidigare i höstas. Romanen, som skildrar två gymnasieungdomars liv, utspelar sig i en miljonprogramsförort. En förort inte så olik Husby där Melody växte upp.
Det är inte ovanligt att man ser Melody delta i den samhälleliga debatten om förorten. Ett engagemang som manifesterades vid bokreleasen av Mizeria.
Jag ville att ortens barn skulle få boken gratis
– Jag hade som krav att bokreleasen skulle äga rum i en miljonprogramsförort. Jag ville att ortens barn skulle få boken gratis, och jag ville också att alla skulle få med sig hem hoodies. Jag vet att det är en utmaning för många att läsa en bok, men om du ser hoodies där det står Mizeria så kanske det väcker en nyfikenhet. Sen kanske du går och tittar på boken och när du väl öppnar den så kanske du märker att den är enkel att läsa. Och rätt som det är så har du läst ut den. Jag ville göra boken så lättillgänglig som möjligt.
Sagt och gjort, Melody valde att boken skulle bestå av korta kapitel, mycket slang och ett enkelt språk.
– Den är inte skriven med den typiska svenskan som du hittar i den svenska litteraturen. Jag har byggt meningar så som de formuleras i mitt huvud, och det behöver inte alltid vara grammatiskt korrekt. Är man härifrån så förstår man dock, och jag har medvetet valt att ha det så. Jag vill att språket ska vara äkta.
– Jag ville inte försvåra läsningen på något sätt. Ofta när det är mycket text så händer det att man fastnar för att man inte hängt med på vad ett ord betyder. Här är det snarare så att de från innerstaden är de som får gå in på Urban Dictionary och lära sig slangord för att hänga med i handlingen. För hur många gånger har inte vi behövt googla när vi läser litteratur?
Boken är skriven för oss
Melody talar om att flip the script. Hon menar att berättelsen om förorten bör berättas av förortsborna själva. Att boken som är präglad av förortsslang inte kommer att förstås av alla, är något som Melody räknat med.
– Absolut, det kommer vara svårt att hänga med om man inte är härifrån. Jag gjorde en intervju i och med boksläppet där det var någon som sa ”Ursäkta, vad betyder det här ordet som jag inte ens vågar uttala; c o k?”.
– Det lär bli många återkommande moment där en person som inte kan slang stannar till, eller att man inte kan relatera till ett liv i miljonprogrammen. Men samtidigt kan jag inte heller relatera till en bok där en person åker till sitt landställe. Jag har ingen aning om vad det innebär. För mig låter det som att du har en extra bostad när det är bostadsbrist i Sverige. Att du tar dig från din bekvämlighet till utedass.
Hon berättar att många som hunnit läsa ut Mizeria har sagt att den var enkel och snabb att läsa, samt att de relaterade till berättelsen med anledning av språket.
– Jag har inte tagit någon hänsyn alls till andra målgrupper än miljonprogrammens barn när jag skrev den här boken. Jag har inte ens tänkt på hur boken kommer att tolkas av någon från innerstaden. Den är skriven med utgångspunkt från oss, för oss. Så av den anledningen svarade jag nej när jag blev tillfrågad om jag ville ha med en ordlista. Om du inte kan orden är inte boken för dig.
– Många pratar om att slang betyder att du inte kan svenska. Vilket inte stämmer. Jag tänker att slang är en bonus. Slang är ett tillägg till det svenska språket, det berikar det svenska språket ytterligare. Om du kan det, då är du lyckligt lottad.
Melody fortsätter med att säga att hon inte kan skriva för barn i Vasastan. Hon menar att som uppvuxen och fortfarande boende i Järva är det svårt för henne att skriva en ungdomsbok som utspelar sig i ett innerstadsområde, när hon inte har en aning om vilka utmaningar ungdomarna möter där. Därför är det också naturligt att hon hämtade mycket inspiration från hemmaplan i Husby när hon skrev Mizeria.
Min identitet är Husby
– Min identitet är inte att jag är iranier eller svensk, utan det är Husby. När man bor i förorten är man en mix av allt möjligt. Jag är ju också influerad av var mina vänner kommer ifrån, även det är en del av min identitet. Det hade jag aldrig varit om jag hade bott i Iran, där mina föräldrar kommer ifrån. Orten har influerat mitt tänk och hela mig, det är därför inte konstigt att min bakgrund ger uttryck i boken.
– Man förstår att det är ett miljonprogram i Stockholm i boken, men inte exakt vilket. Sen behöver det inte vara ens vara en förort just i Stockholm. Ta som exempel Vivalla i Örebro, det är samma aura. Jag tror det handlar mycket om känslan som du får när du är där, det är mycket mer kollektivt i förorterna. Det finns en starkare gemenskap. Det är till och med byggt för att det ska vara gemensamt och öppet. Varje ort har sitt centrum, varje ort har sin bänk, varje ort har sitt närlivs, varje ort har sin haji, sin amo, sin public enemy paranoia grabb. Alla dessa attribut finns i varje ort.
Det var viktigt för henne att boken skulle kännas relevant både för tjejer och killar. Huvudkaraktärerna är tvillingsyskonen Aicha och Ali som möter på olika sorters utmaningar, precis som i det verkliga livet där tjejer och killar ges olika förutsättningar. Melody känner dock att när man talar om kvinnofrågor i förorten så handlar det oftast om heder och hur förtryckta kvinnor är i förorten.
– Vi har samma kamper som de har inne i stan. Även om du är en kvinna från orten tjänar du fortfarande mindre än vad män gör. Förväntningarna som finns på dig som kvinna är universellt, det spelar ingen roll var du bor. Det är ett privilegium att vara grabb på jättemånga sätt. Jag kan avundas privilegiet, men det gäller inte bara män i förorten.
Det är svårt att stänga av empatin
Boken tar bevisligen upp många olika frågor. Melody beskriver den som väldigt ofiltrerad och rå. Den går in på ämnen där många kan känna sig isolerade i sina känslor. Hon hoppas att läsarna kan identifiera sig i dessa frågor och därmed känna sig mindre ensamma. Mizeria är både mörk och djup. Den berör alltifrån självbild och psykisk ohälsa till dödsskjutningar. Men Melody menar att det mörka varvas med det ljusa. Det gör hon genom att ta udden av en känsla och göra humor av det.
– När du är som mest mizeria, det är där du kan hitta som mest humor. Jag skriver om tunga ämnen för de finns ju omkring oss. Det var så jag började med standup – mina vänner påpekade att jag har en förmåga att formulera mina åsikter humoristiskt. Jag tror det är mitt sätt att tänka på, det är så jag översätter något i mitt huvud för att komma ihåg det. Även om det är något tungt.
– Jag har jättesvårt för att konfrontera sorg, exempelvis förlust. Jag tycker att det är jättejobbigt att se på dramafilmer, jag blir väldigt berörd därför måste jag ha något humoristiskt i det för att jag ens ska kunna sova. Och visst är det både intressant och viktigt att titta på en tung dokumentär, med det är svårt att stänga av empatin. Bara att se dokumentären och sen gå vidare med sitt liv.
Melody menar att många är precis som hon och att det är en av anledningarna till att så många blir utbrända. Att man inte kan stänga av efter man sett ett problem. Att problemet blir ens personliga börda och belastning. Det är viktigt att ta ansvar, men hon menar att vi också måste kunna sova.
– Man ska givetvis inte vifta bort ett problem med ett skämt. Men någonstans måste vi kunna garva åt varandra, med varandra, mitt i all mizeria. Jag tror att det är det som på ett sätt gör att människor orkar leva vidare.
– Om jag ser min vän gråta för attt något jättehemskt har hänt hen och denne börjar fulgråta. Så kan jag säga ”Vad ful du är när du gråter, ditt snor rinner ner i din mun”. Det är den nivån jag talar om. Att du försöker skapa komik av något oväsentligt som åtminstone kan ge ett litet skratt. Även om det bara varar i en mikrosekund, så mådde hen bra.
Det finns ingen para i böcker
Boken kom att kallas för Mizeria, inte bara för att karaktärerna går igenom sin misär, utan för att skrivandet av boken kom att bli Melodys misär. Hon arbetade som timanställd på fem olika håll och menar att det var en utmaning att få dagen att gå runt.
– Det finns ingen para i böcker, om du inte har skrivit alla Harry Potter böcker förstås. Man måste göra tusen andra grejer samtidigt för att kunna gå runt. Trots det var jag pank innan den nya månaden knappt hunnit starta. Jag satt uppe sena nätter och tidiga morgnar och skrev, ibland fick jag skrivkramp. Det blev min mizeria. Det var det ständiga ordet som gick runt i mitt huvud. Jag hade en oro att människor skulle tolka att livet i förorten är mizeria, vilket inte är fallet. Det är inte exklusivt för orten, utan alla människor på den här planeten bär så sin egna mizeria. Du kanske missade tåget och blir sen en morgon – mizeria.
Men Melody hävdar att mizeria också kan vara något bra. Något som man växer och blir starkare av.
– Det var också därför jag ville skriva den här boken. Vissa ämnen pratar man inte om, framförallt om osäkerhet kring sig själv. Jag var väldigt osäker som tonåring. Hade jag läst den här boken då, hade jag funnit jättemycket stöd i den. Jag hade förstått att jag inte är ensam. Jag tror att när du går igenom mizeria så är det lätt att tro att man är den enda på hela planeten som går igenom något tufft.
Melodys mål med romanen är just att påverka ungas självkänsla. Hon menar att det är många som talat om för henne att Mizeria är den första boken de någonsin läst. Hon menar att den sortens självförtroendeboost kan göra mycket gott.
– Helt ärligt var det vissa som sa att de kom till bokreleasen för guzzarnas skull, för matens skull och för hoodiens skull. Men att det ledde till att de läste ut en bok, som inte lämnade dem med en dumförklaring. Det är jätteviktigt.
– Det är inte fel på dig eller din läsförmåga. Ibland är det litteraturen du ska kritisera. Man gör det svårtillgängligt. Som skribent tycker jag att man ska tänka på vad som är viktigast. Att imponera på viktiga nissar i kostym som gillar överdrivna ord eller att det riktiga folket förstår ditt budskap?
Skriv och tro på din dröm
Melody menar att det viktigaste om man vill skriva en bok är att tro på sin egen förmåga.
– Försvåra inte för dig själv, det behöver inte vara så svårt som du tror. Du behöver inte imponera på någon annan än dig själv. När du imponerar på dig själv kommer du att imponera på andra. Gå inte in på synonymer.se och använd ord som du tror att andra hellre vill se i din text. Där och då lämnar du det du står för, där anpassar du dig för någon annan. Ingenting är mer äkta än din verkliga berättelse. Skriv och tro på din dröm.
Det kanske blir fler böcker. Melody vet inte säkert.
– Många vill se en uppföljare och jag funderar på det. Jag hoppas kunna fylla den bokhyllan som är till för oss som är berikade med mer än en kultur.