Porträttbild på leende Özz Nujen
Özz Nujen.

Förra året skulle Özz Nujen ha turnerat landet runt med sin jubileumsföreställning efter 20 år på scenen. Så blev det inte.
– Nej, just nu har jag näringsförbud på grund av corona.

Özz Nujen får varken turnera eller göra enskilda gig. Han hade en föreställning planerad tillsammans med Måns Möller, Världens historia, som också ställts in. Men riktigt utan arbete är han inte. Nyss kom han hem från en dramatisk seglats över Atlanten. Tillsammans med några andra kändisar filmades resan av Kanal 5.
– Det var läskigt att vara ute på öppet hav. Men det är typiskt mig att möta det jag är mest rädd för, det var därför jag tackade ja till att vara med.
Han lärde sig något viktigt under den resan, något han egentligen redan visste.
– Det blev så tydligt att vi människor, i all vår prakt, inte betyder någonting i universum. Vi är så små, vi är nada.

Vi kunde prata kurdiska fritt för första gången utan att vara rädda

Näringsförbudet är som det är och Özz har tråkigt. Han säger att han ”försöker överleva”, men ångrar sig snabbt.
– Det lät hårt, det är inte synd om mig. Jag har det gott ställt, det är mycket värre för alla som arbetar i vården, i skolan och i alla serviceyrken. För att inte tala om alla dem som blivit av med sina jobb. Jag har det i alla fall bra. Jag försöker att umgås med min familj, mina nära och kära, de betyder mycket för mig.

Özz kom till Sverige och Rinkeby som åttaåring 1983. Familjen är kurder och flydde från Turkiet.
– Vi kom till Sunnanbyplan, för mig var det paradiset på jorden och det är det än idag. Det var så fint, så grönt och jätterent. Vi behövde inte vara rädda för polis eller militär och vi kunde prata kurdiska fritt för första gången utan att vara rädda.
Familjen kommer från staden Bismil i norra Kurdistan, i nuvarande Turkiet. De flydde från politiskt förtryck, inte fattigdom.
– Många tror att vi var fattiga, men materiellt fick vi det sämre i Sverige. Men friheten och själslivet, det var fantastiskt att få uppleva. Rinkeby kommer alltid att vara paradiset på jorden. Det var där vi blev fria.

De säger att det var bättre förr, men det var det inte

Özz gick i hela grundskolan i Rinkeby. Familjen flyttade sedan till Järfälla, men Özz började pendla och studerade tre år på Tensta gymnasium.
– Jag har inte varit i Rinkeby på ett tag nu, men jag har fortfarande vänner från den tiden och några av dem bor kvar. Man bär ju med sig sin uppväxt i hela sitt liv, jag har både fina och sorgliga minnen.

En del av dem som växte upp i Rinkeby, men flyttat därifrån, som vi har intervjuat i samband med 50-årsjubileet, säger att Rinkeby har förändrats. Inget är sig likt, säger de. Då fanns inte de motsättningar som finns idag mellan olika grupper, kan det låta. Men Özz håller inte med.
– Nej, det fanns konflikter även då, det är därför världen ser ut som den gör. Folk har en viss förmåga att försköna det som varit, de säger att det var bättre förr, men det var det inte.

Hur var det då? Hur minns du din uppväxt?
– Den hade sina utmaningar, självklart. Det var tufft ibland, men samtidigt var det hemma, ens område, man älskade det. Det kunde vara tufft att vara ung kille i slutet på 1980-talet. Vi bråkade och slogs, knarkade, en del är inte i livet längre.
Han tror inte att det är någon större skillnad på då och nu.
– Det är bara att själva befolkningen som är en annan. Då var många från Finland, Balkan och Mellanöstern, nu är fler från Nordafrika och Afrikas horn. Men jag tror att utmaningarna är desamma.

Det finns grader i helvetet

Vi kommer oundvikligen in på ett samtal om gäng och trygghet, om kameror och poliser. Özz är inte rädd för polisen, inte i Sverige.
– Självklart får man inte glömma att de har problem med rasism i sin kår. Rasismen genomsyrar hela vårt samhälle, jag menar nästan 25 procent är beredda att rösta på ett rasistiskt parti.
Men han tror ändå att svensk polis är bättre än många andra länders polis.
– Det finns grader i helvetet. Rötäggen måste bort. Polisen ska inte utreda sig själva, det borde vi skapa opinion mot. Men polishat är inte heller bra för ett samhälle.

Sidan på wikipedia som handlar om Özz Nujen berättar att han är uppväxt i Rinkeby, det är en uppgift som ofta återkommer i intervjuer och artiklar. Men Özz känner sig inte som någon talesperson för Rinkeby.
– Nej, men jag är glad att jag fått växa upp där. Rinkeby har format mig till den jag är idag, och det är inte fy skam.

Han menar att allt egentligen handlar om att alla ska få en så likvärdig uppväxt som möjligt. Något som han anser inte är självklart idag.
– Nu är allt sönderprivatiserat och offentlig service säljs ut, som vård, omsorg och skola. Jag är emot friskolor och tycker att vår skola ska vara konfessionsfri. Jag har ju muslimskt ursprung, men är helt emot att religion ska påverka skolan.

Vi måste kräva av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov

Han kallar den politik som bedrivs idag för ”klassisk högerpolitik”.
– Pengarna går till de redan rika, det är cyniskt. Det är det farligaste som finns för ett samhälle. Man driver igenom en högerpolitik och sedan anklagar man dem som drabbats av politiken och ger dem skulden för konsekvenserna.

Han tror att pandemin har öppnat ögonen på folk.
– Om något var bra med pandemin så är det att klassamhället visade sitt fula ansikte. Det krävs rejäla reformer, vi kan inte ha det så här. Vi måste kräva av var och en efter förmåga och åt var och en efter behov.

För egen del har Özz Nujen bara en dröm om framtiden. Han hoppas att pandemin snart är över och att alla i hans närhet ska må bra.
– Jobb kommer och går, men jag vill att min familj består. Det är det viktigaste av allt.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Måns Möller och Özz Nujen, båda två med bar överkropp. Özz gapskrattar.
Måns Möller och Özz Nujen, när de gjorde showen Sveriges historia tillsammans.
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

”Vi är alla med i samma lag”

Fredrik Jurdell har nu suttit som stadsdelsdirektör i Spånga-Tensta i drygt 100 dagar. Eller suttit, han har mest varit ”ute på turné” och träffat medborgare och medarbetare. Hur känns det? – Det känns bra, tycker jag. Att jobbet innebar utmaningar, det visste jag.

Samir vill ge alla en andra chans

Samir Sabris liv har varit kantat av kriminalitet och droger. Men det livet han har lämnat bakom sig och istället jobbar han idag förebyggande med ungdomar. Det gör han genom organisationen 2ndChance, en ungdomsverksamhet som han grundat. 

”P13 – då hörde jag det första gången. Jag skulle avlägsnas.”

Omar såg att polisen tvingade in en kompis i en skrubb inne i Rinkeby centrum. Då gick han fram och frågade vad som hade hänt. Det räckte för att polisen skulle ”avlägsna” honom och med våld köra iväg honom till en bensinmack i Järfälla.

Ricardo Poblete vill ge unga hopp genom konsten

Ricardo Poblete är konstnär och bor i Rinkeby. Tillsammans med några vänner skapar han konst i en lokal vid Tensta Kyrka. Han berättar om uppväxten i Chile och om vilken potential som finns bland unga som hamnat snett.