Melody Farshin som är uppvuxen i Husby släppte sin debutroman Mizeria för två år sedan. Imorgon kommer uppföljaren Lowkey.
– Båda böckerna består av företeelser och händelser som är vanligt förekommande i miljonprogrammen. Sådant som många av oss inte pratar högt om, säger hon i en intervju med Nyhetsbyrån Järva.
År 2018 gjorde Melody Farshin, standupkomiker och skribent, sin författardebut med romanen Mizeria. Lite mer än två år senare släpper hon nu uppföljaren Lowkey. Melody förklarar att Lowkey egentligen kan betraktas som en fristående bok, det finns alltså inget krav på att läsaren måste ha läst Mizeria för att hänga med i Lowkey. Men hon tillägger dock att den trots detta är en uppföljare och att det därför är optimalt om man har läst den första delen.
– Mizeria och Lowkey består av företeelser och händelser som är vanligt förekommande i miljonprogrammen. Sådant som många av oss inte pratar högt om för att vi inte gillar att visa oss sårbara. Böckerna skildrar hur många av oss upplever mizeria, misär, för oss själva men också parallellt med varandra som vi inte kommunicerar om. Men det finns också skillnader i böckerna.
Där vi lämnade Ali och Aicha i Mizeria hittar vi dem nu i Lowkey.
Melody förklarar att den stora skillnaden mellan böckerna är att Mizeria är uppbyggd av anekdoter – observationer och hyllningar till miljonprogrammen och allt som gör orten till orten.
– Mizeria är grå, ett lugnt tillstånd, startläget. Den speglar vardagen i orten en regnig tisdag, framtill att det kommer twist – en händelse som sätter saker i rullning. I Lowkey är vi redan inne i handlingen så den är svettigare, det händer mer. Där vi lämnade Aicha och Ali i Mizeria hittar vi dem nu i Lowkey. Det finns trådar att följa upp och fläta samman.
Vi träffar alltså samma karaktärer i uppföljaren som vi gjorde i den första delen. Vi träffar även ett par enstaka nya karaktärer, men också nya mindre karaktärer från första boken som nu får större roller i den andra delen.
– Ännu en skillnad mellan Mizeria och Lowkey är att jag medvetet har valt att leka med läsarens fördomar. Det gäller framförallt en vändning med en sidokaraktär som inte är så omtyckt i Mizeria. Man har vissa karaktärer som man tycker mindre om och också förväntar sig mindre av. Oftast får man ju följa huvudkaraktärens perspektiv och den är vanligtvis god, därför sympatiserar man också med den. Klassisk litteratur har ett perspektiv som speglar hela berättelsen, men precis så som vi umgås i stora grupper i orterna, så gör vi det även i Lowkey.
– På så sätt vill jag ge andra perspektiv på alla dessa vanliga händelser som sker ute i förorterna. Också hur det exempelvis är att vara en nära anhörig till en människa som gått bort i en dödsskjutning. Ett perspektiv inifrån. Eller vad tjejernas roll i detta är, alla systrar som samlar ihop pengar till ärvda skulder, tjejer som är tillsammans med en grabb som sitter inne och sköter hans ärenden. Den typen av perspektiv pratar vi aldrig om. Jag vill utmana läsaren som konsumerar berättelsen, vad den förväntar sig av berättelsen.
Jag ville ge Mizeria en värdig uppföljare.
Melody Farshin skrev hennes andra skönlitterära berättelse under två år som präglades av stress. Hon berättar om hennes upplevelse av hur det är svårare att skriva en uppföljare än att skriva sin allra första bok, för att det finns en upplevd prestationsångest att överträffa sig själv eller sitt tidigare verk.
– Jag ville ge Mizeria en värdig uppföljare. Pressen är stor, jag ska ju kunna stå för det här om 30 år.
Hon berättar också om att skrivprocessen som kantades av den pågående pandemin också bidrog till svårigheter.
– Tid blev en illusion, alla dagar såg likadana ut men i olika pyjamas. Jag hade inte svårt att få inspiration på grund av isoleringen, för jag hade ändå handlingen i mitt huvud från lagrade händelser och observationer. Men det jag upplevde var brist på motivation.
– Sedan bidrog ju pandemin också med ekonomisk stress som ledde till att det var så många tankar i huvudet samtidigt att jag fick skrivkramp.
Trots prestationsångest, stress och skrivkramp är Lowkey nu tryckt och redo att släppas måndag den 11 januari. Melody berättar att hennes författarskap får gärna fortsätta livet ut, och på frågan om ännu en uppföljare hintar hon med sitt svar.
– Ambitionen är att det ska bli en trilogi.
Eleni Terzitane
Foto: Caroline Andersson
