För ett tag sedan träffade jag ett par byggnadsarbetare från Husby. De klagade över att de fått arbeta utan skyddskläder hos en firma som rev asbest. Jag sa att det var omöjligt. Det är olagligt sedan 1980-talet i Sverige.

Men det visade sig att det var sant. Efter kontakt med facket och viss förhandling fick de också upprättelse.

I Järva debatterar vi det våld som drabbat vårt område, Järvabor kommer fram både lokalt och nationellt. Det är bra och nödvändigt. Tack vare debatten har även politiken skärpts. Det kommer fler poliser, straffen för vapeninnehav har skärpts och det pågår en bred debatt om hur viktigt det förebyggande arbetet är. Jag tror att den debatten måste fortsätta.

Under 2018 anmäldes 118 970 arbetsskador i Sverige

Vi kan lära oss av debattörerna från Järva i frågan om att få bukt med dödsolyckor på arbetsplatser i Sverige. När oseriösa företagare utnyttjar arbetare drabbar också det invånare i Järva på ett hårt sätt.

Det exemplet som jag gav, om att jobba helt oskyddad med asbest, är bara ett av många. De värsta fallen är de som slutat i dödsolyckor på jobbet. Under 2018 anmäldes 118 970 arbetsskador i Sverige. 34 908 av dem ledde till sjukfrånvaro, 50 av olyckorna hade dödlig utgång. Likgiltigheten i den allmänna debatten har känts fruktansvärt. Men vi måste också klara av att mobilisera för villkoren i arbetslivet. För när någon dör i jobbet är det nästan helt tyst. På sin höjd blir det en notis i tidningen.

”Fall av person från hög mast”. En kille på 27 år. Det är allt. Han kom aldrig hem igen.

Jag läste igenom arbetsmiljöverkets tabell ”arbetsolyckor med dödlig utgång 2019”. Där redovisas i tabellen yrke, ålder, i vilket län olyckan skedde och kortfattat vad som hände. I Stockholm skedde en olycka och är beskriven som ”Fall av person från hög mast”. En kille på 27 år. Det är allt. Han kom aldrig hem igen.

När man läser statistiken över dödsolyckor träder ett ganska tydligt mönster fram. Många arbetade i typiska LO-yrken. Den absoluta majoriteten är män.

Risken att dö på jobbet beror på var man befinner sig i klassamhället

De flesta olyckorna hänger ihop med fordon. Och om man jämför olika branscher är risken för dödsolyckor störst i ”Jordbruk, skogsbruk och fiske” följt av ”Vattenförsörjning; avloppsrening, avfallshantering och sanering”. I ”Finans- och försäkringsverksamhet” är risken noll. Risken att dö på jobbet beror på var man befinner sig i produktionen. Var man befinner sig i klassamhället.

Det är bra att regeringen föreslår att arbetsmiljölagen ska ändras så att regionala skyddsombud får tillträdesrätt till alla arbetsplatser som har kollektivavtal. En stor skillnad från till exempel Sverigedemokraterna, som vill avskaffa de regionala skyddsombuden. Men oavsett så räcker det inte. Alldeles för många dör på jobbet.

Nu är det februari 2020 och Arbetsmiljöverkets tabell för detta året har börjat att fyllas i. Det kommer att krävas ett omfattande arbete för att få till förändring där regering också vågar skärpa straffet för arbetsgivare som struntar i säkerheten för arbetare. Precis som många debattörer från Järva skickligt debatterat gängvåldet och dess orsaker behöver vi nu också lyfta åtgärder för att ingen ska behöva dö på jobbet.

Anders Österberg (S), Riksdagsledamot från Järva
Lämna ett svar
You May Also Like

Karin Wanngård:Inrätta en särskild insatsgrupp för Järva

Kahin Ahmed och Mohamed Hagi Farah skriver i en artikel att särskilda åtgärder måste riktas från stadens sida till Järvaområdet. Bland annat vill att de att en samordningsgrupp utses för att komma till bukt med smittspridningen. Jag kan inte annat än att hålla med.

Ingen ska behöva dö på jobbet

Ett av de samtal här i Järva som berört mig allra mest är när jag pratade med byggnadsarbetare från Husby. De hade inte fått sin lön på flera månader och hade dessutom tvingats jobba utan skyddskläder i asbest. Något som är förbudet i lag sedan 1980-talet. Detta var för ett par år sedan och inspektionerna på arbetsplatser var få.

Trappan i Rinkeby visar att Stockholm inte är för alla

De nuvarande byggherrarna saknar vision för 20 procent av stadens invånare. Det märks på de begränsade möjligheter som personer med en funktionsnedsättning har på våra gator. Men det krävdes en trappa i Rinkeby för att det skulle bli uppenbart att staden inte längre hyser några höga förhoppningar om att staden ska vara till för alla

Att styret inte värdesätter Folkets Husby är obegripligt 

Det var med stor besvikelse vi tog del av förslag till beslut i verksamhetsplan för 2021 och beskedet att Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd inte förnyar sitt samarbetsavtal med Folkets Husby.