Idag är det tre månader sedan jag åkte tunnelbana sist. Årskortet på SL var en ekonomisk felsatsning i år. Sedan vart man ohjälpligt klassificerad som riskgruppsindivid!

Jag hann bara använda kortet två och en halv månad. Drygt 6000 spänn med pensionärsrabatt gick det på varav SL kan slicka i sig minst 4000:- utan att transportera mig en meter! Fast å andra sidan spar man byst med pluring, när man inte kan gå på bio eller slinka in på någon krog, handla prylar – eller resa någonstans.

Jag cyklade och hade munskydd

Den gången i mitten av mars åkte jag fram och tillbaka till Kista och handlade i inte mindre än fyra (4) affärer! Har faktiskt varit tvungen att besöka gallerian en gång till, men då cyklade jag. Och hade munskydd under mitt ärendes uträttande. Sen får folkhälsomyndigheten säga vad den vill, lite skydd är det nog.

Världen har förändrats! Men egentligen fungerar det förvånansvärt bra att sitta i coronaarrest!

DN kommer i lådan varje morron. En tacksamhetens tanke går till tidningsbudet! Radion och SVT sänder även om man kan bli nedslagen av att det är så mycket coronatugg. När vi var evakuerade för stambyte bar vi ett tiotal kassar böcker till Husby gård, men dessbättre syns det egentligen inte i bokhyllorna, så det finns många hyllmeter kvar att läsa och läsa om. Den kära radiobibblan, som jag som SR-pensionär får låna böcker på förlängde mina lån gång på gång, eftersom jag inte kunde lämna tillbaks böckerna utan att utsätta mig för smittorisk i tunnelbanan. Men så slog vädret om. Och mig slog det då att det bara är 17 km cykelväg till Radiohuset, så var det löst.

Vi såg långa ut i nosen när vi fick en tandkrämstub på 10 ml

Solen log milt mot Haga, varest matsäck intogs på hemvägen!

Det finns vådis i rörena och ström i kontakterna.  Krubb levereras till dörren någon gång i veckan. Visserligen gör leveranstiderna att man måste fundera på vad man ska käka om fjorton dar. Och vi såg långa ut i nosen när vi fick en tandkrämstub på 10 ml. På nätet såg den ut att vara standardstor. Att det inte fanns någon ersättningsvara för ett dussin ägg, eller tre liter fil/joghurt var också skumt. Att vi en gång fick två och ett halvt kg bananer var också mysko, men å andra sidan läser man om nån stackare som fått en (1) potatis i stället för 1 kg.

Fast man lär sig. Nu beställer vi nån liter mjölk och ett paket jäst att levereras om fjorton dar – då har man säkrat tiden. Sedan kan man gå in och komplettera med vad man faktiskt behöver ett par dar innan den stora lastbilen kommer.  Har till och med tjackat kalsingar på nätet! Och vin.

Midsommarafton tänker vi ha en liten smittsäker picknick

Vi har börjat sätta surdeg och lyckats väl med våra två första bak! Och lirat boule nere vid Husby gård, har vi gjort! Man får roa sig bäst man kan.

Fast det är trist att inte kunna träffa folk annat än utomhus och på avstånd. Midsommarafton tänker vi ha en liten smittsäker picknick med det närmaste gänget på behörigt avstånd. Men fan vet hur det blir med julfirandet. Julgran brukar vi köpa i stan och nån julmiddag lär man inte kunna ställa till med utomhus även om vintrarna nu för tiden blir allt mildare…

Mats Leander
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Var ska Akropol skära ner?

Klockan två imorgon lördag (27/6) har Akropol Basket årsmöte. På ytan är det en välmående och växande förening med balans i ekonomin, många tjejlag, några pojklag och ett herrlag i toppen av division ett. 

Sälj inte ut Svenska bostäder – allmännyttan behövs

Katarina Luhr (MP) har påstått att endast elva av Stockholms stadsdelar uppfyller de blågröna kraven på ”dominerande” allmännytta för att komma i fråga för ombildningar. En av de stadsdelar som pekats ut är Husby.

”Järvas barn ska inte vara rättslösa”

Strukturell rasism och diskriminering genomsyrar vårt samhälle. Detta måste stoppas, och det är genom politik och rättsväsende som medborgares möjlighet till förändring och upprättelse ska säkras.

Vart ska våldets osynliga offer vända sig?

Vakuumet som uppstår när en närstående eller bekant går bort är påtagligt. Klassbänken står tom, sovrummet är orört och vänskapscirkeln blir mindre. Ännu ett telefonnummer som man kanske borde radera, men som man låter stå kvar i kontaktlistan. Tyvärr är detta en verklighet för många, en sorts tyngd som griper tag i en. Men vem vänder man sig till när man behöver prata ut?