Den tidigare terrorstämplade rebellgruppen ONLF (Ogadens nationella befrielsefront) utropade i fjol en ensidig vapenvila i Etiopien. Nyligen var gerillans ledande representanter i Sverige på studiebesök för att lära sig om demokratins ABC inför valet i maj 2020.
Morgonsolen lyser in genom de stora fönstren i mötesrummet på fackförbundet SEKO:s huvudkontor.
En anställd berättar entusiastiskt för gästerna om hur en undersökning om villkoren för de som arbetar på motorvägarna blivit till ett nyhetsinslag i SVT.
På väggen rullar klipp på vägmaskiner och stressade bilister.
Det skulle kunna vara ännu en dag på ett svenskt fackförbund.
Men kring bordet sitter gerillaledare som efter 27 års väpnad kamp nyligen lagt vapnen på hyllan för att ställa upp i val i Etiopien nästa år.
– Vänta lite. I Ogaden finns varken motorvägar eller några fackföreningar. Så vi behöver ta det från början. Hur bildar man ett fackförbund? frågar sig Abdirahman Mahdi och vänder blad i sitt anteckningsblock.
Allt började med att Etiopiens premiärminister efter omfattande protester avgick våren 2018 för att som han sa ”rädda landet från sammanbrott”. Den nytillträdda premiärministern Abiy Ahmed inledde sina första hundra dagar vid makten med att släppa tusentals politiska fångar, bjuda in exilmedier, ta bort terrorstämpeln på rebellgrupper, acceptera fredsavtalet med Eritrea och öppna upp landet för politiska reformer fram till nästa val i maj 2020.
En sällan skådad uppvisning i politiskt mod.
Så nu sitter de ärrade gerillakämparna här och ska lära sig om vilket filformat som är bäst för att ladda upp filer på Facebook och hur man gör bilder delningsbara.
Sist de ställde upp i val var 1992, då de vann en jordskredsseger i regionen. Men bara ett par år senare började det gnissla i relationen till centralmakten och de valde till slut att gå ut i öknen.
Nu är det är mycket nytt att ta in.
Den politiska jordbävningen på Afrikas Horn i fjol tog alla på sängen.
– Det var en plötslig förändring som överraskade oss alla. Men utvecklingen under den arabiska våren i norra Afrika visade folk att man kan och ska stå upp mot tyranniet, fortsätter Abdirahman Mahdi när vi slår oss ner efter studiebesöket, som är en del av gruppens intensiva program i Stockholm.
Abdirahman Mahdi beskriver en situation där gerillan, efter att under 27 år har kämpat i öknen, plötsligt såg en politisk öppning.
Men man tror också att omvärlden spelade en stor roll.
– De som satte in den sista stöten var det internationella samfundet som insåg att de inte kunde försvara den etiopiska regimen längre.
Den närmaste tiden fram till valet i maj 2020 tror han inte blir enkel.
– Freden kommer att testas skarpt och utmanas, vi rör oss mot demokrati, men på ett ryckigt sätt.
Beslutet att ensidigt utropa en vapenvila och lägga ner vapnen beskriver han som ” tufft och plötsligt” för många inom den egna organisationen.
– Man måste förstå att våldet var inget vi valde utan något vi tvingades till. Så vi kände alla att behovet av väpnad kamp inte längre fanns. Vi ville visa omvärlden och Etiopien att vi inte var någon terrororganisation och på så sätt öppna dörren till fred.
Abdirahman Mahdi menar också att när den regim som förtryckte dem förändrades, måste de också förändras och inte leva kvar i det förgångna.
Trots att det saknades både politiska garantier och ett avtal som han kunde visa upp för de egna.
– Vi ville tro gott om dem och ta den nya ledningen på orden. Premiärminister Abiy Ahmed hade sagt att han ville öppna upp det demokratiska utrymmet och då ville vi möta den utfästelsen med en god tro.
Kort därefter återvände tusentals soldater från träningslägren i Eritrea. Andra kom tillbaka från Europa och uppståndelsen var stor i regionhuvudstaden när delegationen från ONLF landade.
– Det första vi gjorde när vi återvände var att berätta att vi hade förlåtit alla och att vi hoppades att alla vi gjort illa också skulle förlåta oss, berättar Abdirahman Mahdi
Enligt honom är alla i regionen nu redo för en försoningsprocess och ingen vill vara kvar i ”historiens skyttegravar”.
Under de senaste tio åren har den ökända Liyu-milisen pekats ut för flera brott mot civilbefolkningen. Men också gerillan har kritiserats av människorättsgrupper för att ha attackerat civila oljearbetare.
– I dag är Liyu-milisen våra närmaste allierade och vi ska tillsammans bygga upp en armé för folket, inte en milis mot det.
Vad gäller den etiopiska armén tror Abdirahman Mahdi att att deras officerare äntligen ”sover gott om nätterna”.
– I dag är Ogaden det fredligaste området i hela landet.
Under våren rapporterades det om flera konflikter mellan byar i gränsområdena mellan Ogaden- och Oromoregionen. Abdirahman Mahdi ser med allvar på incidenterna men menar att det är ”det gamla gardet” som orsakat en del av konflikterna.
– Det finns så klart problem och en del demonstrationer har slagits ned onödigt hårt, men flera av dessa strider har historiska orsaker: konflikter mellan jordbrukare och nomader om betningsmark och gränser.
Det centrala menar han är att det finns en vilja hos alla att lösa problemen ute i byarna och i gränsområdena.
Istället för en oro över etniska spänningar är det andra frågor som organisationen ser som större utmaningar.
– Hur får man människor som länge varit rädda att våga engagera sig?
– När euforin börjat lägga sig ser man att rädslan finns kvar. Många bär på trauman och är rädda att det ska bli krig igen. De säger till oss att ”vad ni än gör så gå inte ut i öknen igen”.
För att skapa ett bättre diskussionsklimat tror ONLF på att verka för att fria medier etablerar sig.
– Det som vi verkligen saknar varje dag är fri journalistik. Medier som är oberoende. Vi behöver lokala journalister, vi behöver internationella medier men i väntan på detta har vi de sociala medierna och de är fria och vibrerande.
Det kommande året kommer enligt organisationen att bli helt avgörande för decennier framöver.
– Vi har valt att tro på Abiy. Vi litar på att han är ärlig. Men hans händer är också bundna och vi är inte avundsjuka på den situation han är i, men vi är redo att stödja hans reformagenda så att Etiopien kan bli ett demokratiskt land.
Inför valen i maj nästa år finns också en frustration över att alla partier som ställer upp inte har samma förutsättningar.
– Det saknas en schysst spelplan. Regeringspartiet har pengar, lokaler och en organisation, så det är inte ett jämnt lopp.
Men trots läget tror man på den demokratiska processen.
– Abiy har lovat fria val med fria medier där folket fritt kan välja sin egen framtid. Allt mindre än det innebär att vi återupptar vår kamp, säger Abdirahman Mahdi.
https://www.facebook.com/blankspt/videos/2777404208954437/?t=19
Martin Schibbye
Blankspot
Den här artikeln publicerades ursprungligen på blankspot.se. Det är fritt att återpublicera och översätta Blankspots reportage så länge som man anger Blankspot och artikelförfattaren som källa samt länkar till originalartikeln.
