Jag har följt sommarens följetong Gå bara. Gud så skönt, att det ordnade sig för Abdi! Det var jobbigt att läsa om alla dessa motgångar. Men så mycket alla drabbade har att smälta innan de är helt beredda för det nya livet och landet.
Varför vet vi vanliga grannar inget om det här? Varför är det sådana klyftor mellan oss individer på orten? I ett öppet samhälle brukar det väl vara lättare för en nyinflyttad att så småningom trivas och känna sig trygg. Familjeproblem och andra svåra situationer kanske vi inte slipper, men vi skulle ändå ha bättre förutsättningar att orka med allt. Det var bra att Abdi berättade allt det här för oss så öppet. Vi blir alla kanske mer lyhörda.
Det finns förstås bara ett sätt: vi måste umgås
Hur kan svennar och andra före detta invandrade och deras Sverige-födda familjer hjälpa till? Det finns förstås bara ett sätt: vi måste umgås – se varann, lyssna på varann, lära av varann och hjälpas åt när det behövs och är möjligt.
Det är fantastiskt att se hur det blommar upp grupper och aktiviteter av olika slag precis överallt. I ortens lokala medier, som Nyhetsbyrån Järva, liksom också på torg och gårdar, får man se och läsa om glada och positiva verksamheter som förutom gemenskap också har lett till nya föreningar och företag.
Ett arkiv som berättar om Järvafältet from The Very Beginning vore inte så dumt
Den här orten har på detta område en egen intressant historia, som berättar om ett mycket aktivt deltagande av de boende. Tonåringar blir jätteförvånade när de hör oss berätta om hur livet såg ut när de första av oss kom hit på 1970-talet. Det verkar vara så annorlunda i deras ögon. Kul att få berätta då. Vi samlar i våra arkiv lite här och var, har jag förstått, och några unga vuxna har börjat samordna detta.
Det finns så mycket att lära av historien för oss alla och ett arkiv som berättar om Järvafältet from The Very Beginning vore inte så dumt. Det finns redan insatta krafter på orten, till exempel i Norra Järva Hembygdsförening, ”Mellangården” i Akalla by, som samlat folk och berättat och visat vad som finns runt omkring oss i natur och kultur.
Jag vill ändå föreslå att man reserverar några kvadratmeter för ett arkiv i en historiskt ansvarsfullt upprustad mangårdsbyggnad på Hästa Gård. Att vi alla behöver lära oss mer om världen utanför vår egen, är alldeles klart. Kanske några kvadratmeter för internationella studier också?
Inga Harnesk
