Imran Mohamoud i klass åtta på Enbacksskolan har sett The Invisible Man. En skräckfilm som är både lärorik och skrämmande realistisk.

Alla pratar om The Invisible Man på internet och det är nog dags för mig att kolla på den. Det är en typisk skräckfilm som handlar om demoner och spöken tänker jag när jag tittar på trailern, den ger ingen insyn i filmen alls. Jag bestämmer mig för att kolla på filmen trots trailern.

Redan början av filmen fångar upp mig som ett fiskenät. Plötsligt försvinner alla negativa tankar kring The Invisible Man, som är en modern anpassning av H.G. Wells roman från 1897 med samma namn.

Scenografin, regin och den dedikerade skådespelaren Elizabeth Moss samverkar på ett fantastiskt sätt för att skapa inlevelse hos tittaren. The Invisible Man är lärorik men även skrämmande realistisk, eftersom den visar riskerna med den snabbväxande teknologiska världen vi lever i.

Hon börjar hemsökas av sin besatta pojkvän som mystiskt nog är osynlig

Cecilia lever med hennes kontrollerande pojkvän Adrian i en flervåningsvilla mitt ute i skogen. Hon är en fånge i hans hus som har ett avancerat säkerhetssystem med övervakningskameror och identifieringsmaskiner. En natt bestämmer hon sig för att rymma från honom. Till skillnad från typiska skräckfilmer behövs inte “jump-scares” för att få mig att känna den ångest och nervositet som Cecilia upplever när hon försöker fly.

Cecilia hamnar i säkerhet hos sin barndomsvän, men glädjen varar inte länge när hon börjar hemsökas av sin besatta pojkvän som mystiskt nog är osynlig. Situationen blir bara värre och värre när han exempelvis nästan sätter huset i brand. Cecilias familj och vänner tror att hon börjar bli mentalt sjuk när hon försöker övertyga dem att hennes osynliga pojkvän försöker förstöra hennes liv. Cecilia blir skickad till ett mentalsjukhus även om hon är helt frisk. Hur ska hon ta sig ut ur sjukhuset samt bevisa för hennes vänner och familj att det är hennes pojkvän och inte hon som är vansinnig?

Filmen leker med åskådarens tankar. Vad är egentligen osynlighet och hur kan man få något osynligt att bli synligt? Tittarens problemlösande förmåga sätts verkligen på prov. Regissören lyckas hålla åskådarens uppmärksamhet under hela filmen genom att ständigt trycka in cliffhangers. Scenografin använder sig av olika färgtoner för att uttrycka olika känslor exempelvis när Cecilia är inlagd på mentalsjukhuset så är allting grått och mörkt vilket gör en lite nedstämd. Vissa scener i filmen använder dock överdrivet våld vilket kan trigga känsliga tittare. Många skräckfilmer använder triviala slut men Invisible Man ger oss ett unikt slut med en liten plot-twist som ändrar ens syn på de olika karaktärerna i filmen.

Imran Mohamoud
årskurs 8, Enbacksskolan.
SO-verkstan i samarbete med Nyhetsbyrån Järva
Lämna ett svar
You May Also Like

Har du ortens bästa penna?

Förenade förorter lanserar en ny tävling. När sommaren är slut ska två vinnare i Ortens bästa penna ha utsetts. – De historierna som finns här i orten behöver komma ut och bli publicerade eller framförda på en scen, säger Seluah Alsaati, som är organisationssekreterare på Förenade förorter.

Kollektiv konst i Husby konsthall

Irakiska konstföreningen har anordnat konstutställning i Husby Konsthall. De anställde konstkollektivet ELVA som består av Nader Attiyah och Ailin Moaf Mirlashi som kuratorer.

Järvafältets bortglömda historia

Vad var Järvafältet före betongen? Historiens eko hörs ännu genom modernismen. I den medeltida Spånga kyrka, strax utanför Tensta centrum och med utsikt mot Rinkeby, ligger flera viktiga personer i svensk historia begravda som även satt sin prägel på närområdet.

Gå bara, del 1: SOMALIA

Det här är del 1 i Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong. Gå bara är en bok av Abdi Elmi och Linn Bursell som gavs ut på Ordfront förlag 2016. Första delen handlar om Abdis barndom i Mogadishu.