Runstenarna på Järvafältet II
I förra artikeln hälsade vi på Björn och hans bror vid Husbypasset och beundrade runorna i ristaren Visätes konstfärdigt slingriga rundjur. Men idag lämnar vi Husbybröderna och går rakt ut på fältet mot Eggeby.
Här har den okända ristaren inte lagt någon större möda på någon ornamentik. Bortsett från ett kristet kors på baksidan löper texten runt stenen i en enkel spiralformad slinga. Men här finns ett rörande budskap om en mors förlust för tusen år sedan:
Här finns ett rörande budskap om en mors förlust för tusen år sedan
”Ragnälvr lät göra denna bro efter sin gode son Anund. Gud hjälpe hans ande och själ bättre än han gjorde till”, låter Ragnälvr rista. Ödmjukt som den nya tron bjuder. Vad det var som Anund inte fick till och som kunde förarga gud får vi inte veta. Men brobygget som lär ha varit en vägbank över något sankt ställe var en gudi behaglig gärning avsedd att beveka gud.
För en avsikt med många väganläggningar och broar som kom till när kristendomen kommit till våra trakter var att folk skulle kunna ta sig till kyrkan varje söndag. På det sättet kom den nya tron på Vite Krist, Fadern och Jungfru Maria och belöningen i paradiset för den som skötte sig, att spela en viktig roll för infrastrukturen och samfärdseln i Norden.
Men om Ragnälvs bön var ödmjuk, så visar hon ingen falsk blygsamhet över vad hon åstadkommit:
”Må icke märke mera varda”, läser vi, moder gjorde efter sin ende son. Hon skröt över att märket var så bra att det väl inte ginge att åstadkomma något bättre. Vad som gjort att modern överlevde sonen kan vi bara ana. Men någonstans har jag läst att långt senare, på medeltiden, fanns bönder på Eggeby som hette Anund. Så släktingar till stenens Ragnälvr och Anund kanske ändå levde vidare!
ᛘᚢᚦᛁᛦ×ᚴᛅᚱᚦᛁ×ᛁᚠᛏᛁᛦ×ᛋᚢᚾ×ᛋᛁᚾ×ᛅᛁᚾᛁᚴᛅ moðer garði efter son sin ainiga.
ᛘᛅᛏᛋ ᚱᛁᛋᛏᛁ
Mats Leander
