De senaste månadernas skjutningar runt Järva har inte gått någon Järvabo förbi. Vårt område har utsatts för stora påfrestningar och det har skapat mycket sorg, oro och frustration. Men ändå lyser de styrande politikerna med sin frånvaro.

För trots att det är den blågröna majoriteten i staden och stadsdelarna som har makten att göra skillnad så hörs inte mycket ifrån dem. De kommer inte med några förslag på åtgärder för att stoppa skjutningarna och de satsar inga extra pengar på stadsdelarna och verksamheterna runt Järva. De svarar inte ens oss i oppositionen på våra frågor och debattartiklar, när vi vill veta hur de resonerar och vad de planerar att göra. Istället möts både vi politiker och Järvaborna av en kompakt tystnad.

Vi föreslog att 20 miljoner kronor skulle omfördelas till avhopparverksamheten

Inför förra hösten varnade polisen för att Järvaområdet skulle drabbas av ökat våld då flera centrala personer i kriminella nätverk som suttit i fängelse skulle släppas efter sommaren. Vi i Vänsterpartiet la då förslag om att staden och stadsdelsnämnderna omgående borde ta fram åtgärdsplaner och se över beredskapen inför hösten, och vi föreslog också att 20 miljoner kronor skulle omfördelas från trygghetsfonden till avhopparverksamheten i staden. Men ingenting hände.

Tyvärr är kanske inte heller någon förvånad. De borgerliga partierna har ju länge struntat i utvecklingen i förorterna, samtidigt som innerstan har blivit allt rikare. Men vi är många som är upprörda och vi är många som vägrar att tystna innan vi får några svar.

Det är svårt och farligt att lämna kriminella miljöer

Vi i Vänsterpartiet kräver att den blågröna majoriteten gör mer för att hjälpa de unga som ligger i riskzonen för att dras in i gängkriminalitet och återföra de som har begått brott till samhället. För det finns många som har försökt att lämna det kriminella livet bakom sig, för att det inte är ett liv de vill leva. Men det är svårt och farligt att lämna kriminella miljöer, så den dagen en person beslutar sig för att lämna gänget så måste hjälpen ges på en gång, då ska det inte finnas någon kö till avhopparverksamheten.

Men det krävs också att vi tillsammans arbetar för ett samhälle där ingen har anledning att se kriminalitet som en lösning. För kriminaliteten utnyttjar och trycker ned människor, särskilt i arbetarområden. Därför tycker vi att politikernas viktigaste uppdrag är att ge alla barn en uppväxt som ger dem möjligheter i livet och tron på en framtid. Den som på allvar vill minska våld och kriminalitet måste helt enkelt börja med att bygga ett rättvist samhälle.

Rashid Mohammed (V), vice ordförande i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd

Bilden visar Sociala Insatsgruppens förra lokal i Tensta, som besköts när verksamheten flyttats därifrån.

1 comment
Lämna ett svar
You May Also Like

Bostadskrisen slår hårdast mot de mest utsatta

Bostadskrisen i Stockholm skenar och det är som vanligt de redan utsatta som riskerar att drabbas hårdast. Den blågröna majoriteten som styr i Stockholm måste ta ansvar över den havererade bostadspolitiken och ordna fram fler bostäder snabbt.

Clara Lindblom borde välkomna Hembla i Sveriges Allmännytta

Genom Hemblas och andra privata bostadsbolags associerade medlemskap i Sveriges Allmännytta kan vi tillsammans driva på för ett ökat socialt ansvarstagande i branschen. Ännu närmare samverkan mellan privata och allmännyttiga bolag kommer att gynna hyresgästerna och stadsdelarna där bolagen finns. Medlemskapet är inte ett kvitto på att man historiskt gjort allting rätt. Avstamp tas i att bolagen uppfyller kraven för medlemskap och den ambition de har framåt.

Vad ska SD hitta på nu?

Sverigedemokraterna har under många år framgångsrikt satsat på kriminalpolitiken. Men vad ska de satsa på nu, när den nuvarande regeringen lagt ner mer resurser på kriminalpolitiska insatser än vad som skett de senaste 30 åren? Och när regeringen dessutom lyckats kombinera det med en lite tur (encrochat) och redan nu uppnått framgångar i kampen mot den organiserade brottsligheten. Vad ska SD hitta på nu?

”Personalen känner en otrolig maktlöshet”

Noll respons från skolledningen och ingen respekt, skriver lärarna på Hjulsta grundskola i en kommentar till skolans rektor Helene Hodges.