2020 var det året hela världen skrek ikapp, ”black lives matter, black lives matter”. Även i Sverige skrek vi, digitalt och på gator lovades det att svarta liv räknas och vi köpte ropen. Vi bokstavligen köpte mellanmjölken trots att vi visste att kon bar på en fruktansvärd sjukdom. Strukturell rasism.
 
För var är ropen, löftena och framför allt lagarna som skyddar oss svarta och icke-vita svenskar när rasismen gör sig påmind återigen? När rasister, nazister och så kallade Swish-journalister utan någon som helst trovärdighet gömmer sig bakom skärmar på det älskade och hatade www?

Det är säkert att ett nytt drev startas mot mig i samma sekund som denna text når ut

Vi talar ofta om skärpta lagar och straff, men aldrig tydligt nog för vilka. För I ärlighetens namn gäller dessa skärpningar inte den som är vit, rik, cis och allra minst den vita rika cis-mannen. Det är ett faktum och våra brister i hur vi lagför så kallade nättroll ger dig alla facit du behöver i din hand. För hur kommer det sig att vi i ett land som Sverige har missat, eller som det i byråkratin språk heter ”inte hunnit med” att stärka lagar som lagför nättroll? Kan det vara för att de som är de värsta näthatarna också är just vita män? Kan det vara för att man vill fortsätta blunda för att de som råkar ut för de värsta fallen av näthät är icke-vita, kvinnor, barn, de med funktionsvarianter och äldre? Ni vet alla vi som egentligen fyller de viktigaste samhällsfunktionerna, men aldrig får ett erkännande för det.

Vi är de som påvisar att Sveriges problem med den strukturella rasismen och diskriminering av olika slag är lika ingrodd som det är säkert att ett nytt drev startas mot mig i samma sekund som denna text når ut. På olika siter kommer det spekuleras kring huruvida jag, en svart kvinna säljer eller har sålt sex. Låt mig göra er påminda om att det olagliga i det är köpet, men ändå skammas jag för påstådd sexhandel. Likväl skriver man de mest obscena sakerna utan någon som helst eftertanke och eller omtanke om mina barn, svarta barn. De som tar parti för människor som mig, svarta människor, kommer det likväl att hatas på. Och det kommer vara ok, för det sker på www.

Så jag bär mina båda arv med stolthet och gott mod

På alla vägar det går att nå mig låter man mig veta om hur lite jag är värd, hur jag bör vara tacksam för mina möjligheter i detta avlånga land och hur jag med stor sannolikhet inte hade lyckats i Sydafrika. Som om att jag ens kommer därifrån eller har några som helst rötter till det vackra landet. Vad man däremot inte vet och tänker på är hur jag, precis som dessa människor är just det, en människa. En stolt svensk människa med ännu mer stolthet över att kunna axla två arv på mina axlar, det svenska och det gambianska. Jag inte bara bidrar till det svenska samhället, jag utmanar och hör och häpna, förbättrar det. Tillsammans med alla som ser ut som jag, är som jag och älskar Sverige som jag.

Så jag bär mina båda arv med stolthet och gott mod, för det är jag som afrosvensk värd. Och tro fan, att det är dags att lagen också påvisar det och att den falska jämlika fasaden Sverige byggt upp internationellt lever upp till dess falska marknadsföring. Men tills dess så vill jag lova att vi, som byggt upp detta land, Svea rike, kommer att minnas när landet tronade på minnen från fornstora da’r och namnet flög över jorden, så riket kunde bidra till horribla strukturer och normer i världen. Normer och strukturer som fläckar ner mitt glädjerika sköna, Sverige.

Aysha Jones
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Igår fick jag min andra dos av vaccinet mot covid-19

När jag hade fått min första dos vaccin var det många som hörde av sig och ville veta hur jag mådde. De ställde en massa frågor och bad om återkoppling. Jag lovade att återkomma och berätta hur min kropp reagerade, eller inte reagerade, på vaccinet.

Ensamboende i adventstider

Man skall visst börja säga julkalender i stället för adventskalender. Hur som helst så har jag tagit fram lite av julpyntet, så sedan igår kväll hänger den lilla adventskransen av granbarr och kottar på min ytterdörr.

Om Mizeria, Husbyrådet och gemenskap i orten

Skall man få uppleva det igen – gemenskap med nya grannar som på 1970-talet, när alla var nya här? Jag hoppas det efter den senaste tidens möten.

”Bror, hämta ett gram!”

En kväll kommer jag ut från tunnelbanan i Rinkeby. Vid spärren ser jag några ordningsvakter. De står och tittar på när alla som passerar spärrarna använder sina SL-kort.