Det är snart 30 år sedan före detta statsministern Carl Bildt, M, och invandrarministern Birgit Friggebo, L, förgäves försökte få Rinkebyborna att sjunga ” We shall overcome” i Rinkeby Folkets Hus.
Den gången besökte Bildt och Friggebo Rinkeby på grund av Lasermannens skjutningar. Statsministern lovade att de skulle ta krafttag mot rasismen och främlingsfientligheten i samhället. Men vi afrosvenskar, och andra med utländsk härkomst, upplever fortfarande strukturell diskriminering och hot i samhället.
Deltagarna i mötet i Rinkebys Folkets hus blev förbannade och vägrade sjunga ”We shall overcome” tillsamman med ministrarna. Och efter nästan tre decennier har situationen i samhället inte blivit bättre, vi afrosvenskar är fortfarande diskriminerade, trakasserade i det offentliga rummet. Vi är också förföljda av högerextrema krafter som skjuter fram sina positioner. Diskrimineringen av afrosvenskar har normaliserats, utan att det blir några konsekvenser för förövarna.
Då var det Lasermannen som terroriserade de utsatta, de var hans måltavlor. Jimmie Åkesson gick med i ett nystartat rasistiskt parti och entreprenörerna Bert och Ian bildade Ny demokrati. Detta bäddade för ökad rasism i vårt samhälle.
Makthavarna har inte gjort tillräckligt
Makthavarna har inte gjort tillräckligt. Inga åtgärder har vidtagits för att skapa ett rättvisare samhälle, där människor behandlas lika oavsett hudfärg. Vi väntar fortfarande på att situationen ska bli bättre och att nästa generation afrosvenskar ska få likvärdiga medborgerliga rättigheter. Det vill säga att de tillåts konkurrera med andra grupper i samhället på samma villkor för att uppnå en högre position i samhället, utan att deras hudfärg hindrar dem.
Martin Luther King sade 1963 i sitt berömda tal ”I have a dream my four little children will one day live in a nation where they will not be judged by the color of their skin but by the content of their character.”
Jag har en dröm, att vi en dag ska behandlas som likvärdiga.
Kahin Ahmed
Titta på klippet från SVT Play Öppet arkiv här.
