Vi är många som har sett den film som spridits från ett mycket våldsamt polisingripande på Järva under tisdagskvällen. Utan att föregå utredningen i denna enskilda händelse, är det mycket tydligt att det är många som drabbas av övergrepp som begås av poliser.
Polisen tilldelas mer resurser än någonsin, samtidigt som myndighetens befogenheter ökat drastiskt. Det innebär att polisen har bättre förutsättningar än någonsin att kunna gripa och lagföra personer som begår brott. Samtidigt finns det en stor fara i att tro att det existerar en rak linje mellan tilldelning av resurser och resultat. Ökade resurser och befogenheter är inte en garanti för utveckling och förbättring.
Erfarenheter från bland annat USA visar att ensidiga satsningar på resurser, inte på något sätt är en garanti för ett framgångsrikt polisarbete, i värsta fall kan det vara tvärtom.
Om man inte lägger ner lika mycket resurser på att polisen ska agera ansvarsfullt och korrekt, kan polisen bli ett hot mot delar av befolkningen
Om man inte lägger ner lika mycket resurser på att polisen ska agera ansvarsfullt och korrekt, som ökade befogenheter och fysiska resurser, kan polisen bli ett hot mot delar av befolkningen.
En oroväckande tanke för många människor är framväxten av en polis med omfattande ekonomiska resurser och befogenheter, som samtidigt har stora brister i förankring och transparens.
Denna tanke blir än mer oroväckande om den kombineras med Leif GW:s uppskattning om hur många inom polisen som har sympatier för partier på yttersta högerkanten.
Regeringspartierna har varit starkt pressade att sätta in åtgärder när det gäller kriminalitet bland unga. Det är viktigt att regeringen agerar förnuftigt och kombinerar ett fokus på kvantitativa resultat med åtgärder som förbättrar och utvecklar kvaliteten på polisens arbete.
Nedan följer två rapporter från Stefan Holgersson, en polis som även är professor i polisvetenskap. Stefan har kämpat under många år för att förbättra kvaliteten på polisens arbete, men gång på gång blivit tystad.
Anders Cardell
Här kan du läsa I demokratins yttersta gränsland och även studien ”Sätta hårt mot hårt”.
