Vår toalett gick sönder häromdagen. Den slutade inte spola så vattnet bara rann. Vi felanmälde problemet hos hyresvärden som skickade en tekniker morgonen därpå. Eftersom toaletten hör till en hyreslägenhet i allmännyttan var det allt vi behövde göra.
Enligt Fredrik Wallén som är regionpolitiker och partiavdelningsordförande för Kristdemokraterna i Järva-Västerort, borde vi bo i en bostadsrätt istället. Han skrev i en insändare till Mitt i den 26 augusti att Järva skulle bli tryggare om fler hyresrätter ombildades.
Jag förstår inte varför. Och det verkar inte någon annan göra heller. Dagens Nyheter rapporterade i slutet av augusti att hyresvärdarna i Järva inte har fått in en enda intresseanmälan för att bilda bostadsrätt sedan början på året när politikerna i stadshuset tog beslut om fler ombildningar.
Det finns typ en miljon andra saker i livet jag hellre lägger tid och energi på.
Om lägenheten där jag bor ombildas så kommer jag och mina grannar bli fastighetsägare och därmed ansvariga för varenda toalett i hela huset. Eller så blir ingen ansvarig och var och en måste själv försöka lista ut vem man ringer när toaletten bara fortsätter att spola. Jag känner spontant att det finns typ en miljon andra saker i livet jag hellre lägger tid och energi på.
Men för den som känner annorlunda kan det vara värt att veta att det finns en massa bostadsrätter i Järva redan. I skrivande stund finns 7 lägenheter till salu i Rinkeby, i Tensta finns 6 stycken, i Akalla inte mindre än 19, i Husby 5 och i Kista finns hela 47. Så varför detta tjat om att ombilda? Frågan är retorisk. Det handlar om ideologi, ingenting annat.
Den som vill köpa en lägenhet i Järva behöver alltså bara gå ut på Hemnet. Förutsatt att man är fine med att skuldsätta sig och betala några miljoner förstås. Jag kan förstå att det finns folk som gör det i brist på alternativ, det är trots allt en möjlighet om pengarna finns. För att få förstahandskontrakt på en hyresrätt i någon av de här förorterna krävs ungefär tio år i bostadskön.
Men många, ack så många, människor har varken möjlighet att vänta tio år eller ta ett fett banklån. I Stockholm har det blivit normalt att bo i andra, tredje och fjärde hand. Jag har själv varit där. Mitt förstahandskontrakt är en lyx och en välsignelse och definitivt ingenting jag kommer ge ifrån mig utan strid.