En kväll kommer jag ut från tunnelbanan i Rinkeby. Vid spärren ser jag några ordningsvakter. De står och tittar på när alla som passerar spärrarna använder sina SL-kort. 

Klockan är ungefär halv tio på kvällen. Det finns en enda affär som är öppen vid den tiden. Den ligger på torget 50 meter från tunnelbanan och där stänger de 22.00. 

Två unga killar står utanför affären, jag skulle tro att de är 16-17 år. Den ena ropar till någon som är inne i affären. ”Bror, hämta ett gram!” Han får ett snabbt svar att inte stressa. Killen inne i butiken fortsätter leta efter ”ett gram” bland butikens varor. Det handlar om droger, såklart.

Det är lång kö inne i butiken som vanligt. Jag tar de varor jag behöver och ställer mig i kön och observerar. Jag tittar på den äldre farbrorn som möter varje kund med hälsning och ett leende, samtidigt som han håller koll på vad killarna gör. 

Ledsen blev jag, för jag vet att bara 50 meter därifrån står det fem, sex ordningsvakter, som har i uppdrag att vakta spärrarna. Där ingen plankar. 

Jag såg i hans ansikte ett rop på hjälp

Ledsen blev jag när jag såg hur maktlös farbrorn var. Han kan inte stoppa det som pågår i hans affär. 

Jag såg i hans ansikte ett rop på hjälp, som inte kunde höras. 
Jag såg, att han skämdes inför kunderna som kunde se vad som pågick i hans affär. 
Jag ville bara ge honom en kram och säga till honom att allt ordnar sig. Ville säga att det inte är hans fel. Utan det är politikernas fel som satsar resurser på fel ställe. Massor med miljoner satsas på ordningsvakter i tunnelbanan, och problemen flyttar någon annanstans. Jag tror nattvandrande mammor gör mer nytta än ordningsvakter och kameror.

När jag gick ut från affären kunde jag inte låta bli att bli arg på mig själv. Varför sade jag ingenting? Men tänkte i samma stund att detta inte var en engångsföreteelse och även om jag hade sagt något så hade det inte lett till någon förändring. Utan där jag behöver säga ifrån är när beslut fattas om var resurserna ska användas. 

Så säg mig, finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M)

Så säg mig, finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M) hur hjälper kamerorna i centrum farbrorn i den här affären? 
Så säg mig, finansborgarråd Anna König Jerlmyr (M), hur hjälper ordningsvakterna farbrorn i den här affären ?

Mohamed Nuur
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Fotboll, lövträd och ett fågelbo

Redaktören har bett oss berätta. Om vad? ”Ja, om huset eller kvarteret där du bor”, med ett förstående skratt efteråt. Här gäller det att hjälpas åt i alla lägen börjar vi förstå, så jag sätter mig på balkongen för att ta en funderare. Här händer ju ingenting just nu.

Ingen ska behöva vara rädd när man ber

Tänk dig att du går in i moskén och stänger av din telefon för att lyssna på fredagsbönens predikan. Sedan gör du din korta bön, lämnar moskén och sätter på telefonen. Då läser du att polisen letar efter en man som riktat sitt gevär mot moskén du nyss har lämnat.

2020 är ett år som blottat bristerna i vårt samhälle

År 2020 kan nog bäst beskrivas med den latinska frasen annus horribilis – ett hemskt år. Ett år som har skakat om och blottat bristerna i vårt samhälle. 

Vilken förlust av gemenskap och kunskap!

Det är så skönt att rensa undan allt man inte använder längre. För min del handlar det inte längre om kläder, utan mera om prylar som köksredskap, väskor, idrottsutrustning, porslin och prydnader och till och med tavlor. Jag vill spara plats och energi åt annat som jag är rädd om.