Vad ska unga satsa på? Många unga vet inte idag. De har sett för lite av arbetslivet för att kunna välja. Inget som kan inspirera då. Det leder till likgiltighet inför framtiden.
Likgiltighet och långtråkighet kan vara förlamande, rentav farligt. Kanske leder det till drömmen om snabba cash och droger. Jag råkade lyssna på ett program i TV en dag: ”Cannabis – harmlös rekreation eller farlig drog?” Där talade forskare, representanter för polis och Maria Ungdom, med flera. Det handlade mycket om förebyggande verksamheter för barn och ungdom.
Det sägs ibland till barn och ungdomar att det är nyttigt att ha långtråkigt. Jo, med rätt doser och vid rätt tillfällen kanske.
Vi äldre har märkt att unga gärna pratar med oss vid spontana möten. Det kan bero på att vi ofta halkar in på våra minnen, det vill säga äldre tiders vardag och erfarenheter. Vi berättar om en helt annan miljö, ibland roande eller spännande. Det ger dem hur som helst ökad kunskap. Att vi äldre också behöver ta del av de ungas villkor är självklart. Gemenskap får vi på köpet.
Jag var både städerska och barnpiga en gång
Som nioåring hamnade jag i ett kök på en färja och fick där smörgåsar av den snälla personalen. Jag sade att jag också ville bli städerska. Ett par år senare, i underbara Hälsingland med alla vackra bondgårdar, tog jag cykeln för att hälsa på en klasskamrat i ett av de små torpen. Där var det jättemysigt, men framför allt spännande annorlunda, tyckte jag. Den flickan fick senare plats som ”jungfru” i Stockholm. Det var ett vanligt framtidsmål för torparflickor. Jag var också både städerska och barnpiga en gång. Det gav ytterligare lärorika och spännande erfarenheter.
Unga män kunde välja mellan gruvan och järnvägen
1951 valde jag att resa till Gällivare i Lappland, av ren nyfikenhet. Praktik på skolhemmet där. Återigen klasskillnader på olika nivåer. Jag blev kvar efter det praktikåret och fick en egen familj i gruvområdet Malmberget. Där fick Stockholmstjejen (jag, alltså) uppleva avspänd gemenskap kring fika och kortspel. Kursen från Hermods gömde eller glömde hon. Inte många hade telefon, och TV fanns förstås inte. Men radio och lokaltidningar av papper. Unga män kunde välja mellan gruvan och järnvägen.
Unga som bor här ser inga arbetsmiljöer
De unga som bor här ser inga arbetsmiljöer omkring sig. Här finns inget att förhålla sig till. Hur ska de kunna välja? Skulle det hjälpa om de kom till glesbygden? Finns något av det jordnära samhället, som jag såg en gång, kvar? Har skärmar och mobiler tagit över också där?
Vad skall man satsa på, undrar alla. Till de unga vill jag säga: använd er nyfikenhet rätt. Sitt inte bara och vänta. Gå ihop och tänk ut något klokt. Och ta vara på de stöd som erbjuds!