Anders Cardell

De senaste åren har vi bombarderats med händelser i media där människor från socioekonomiskt utsatta miljöer varit inblandade i olika former av elände.

Dagens underklass är till stora delar icke vit. Genom att majoriteten av dem som företräder denna samhällsgrupp, har rötter eller har föräldrar som har rötter i andra länder, så har det varit mycket lätt för rasistiska krafter att peka på det som skett och påstå att det är kopplat till individers ”kultur”. 

Dagens underklass är till stora delar icke vit

Rasistiska krafter har en önskan om att bestämma hur olika frågor ska artikuleras och förstås i det offentliga samtalet bland medborgarna. Man vill påverka vår förståelse och därmed hur vi tolkar det som sker i samhället.

I anslutning till framväxten av ”alternativa medier”, under början av 2010-talet, gick flera intressen på högerkanten ut förespråkade att ”det var dags att säga sanningen” om händelser och företeelser som egentligen var kopplade till konsekvenser av socioekonomisk utsatthet.

Den ”sanning” man ville förmedla, var inte att situationen för utsatta grupper har blivit värre

Den ”sanning” man ville att media skulle förmedla, var inte att situationen för socioekonomiskt utsatta grupper har blivit värre, inte heller var ”sanningen” att de ekonomiska klyftorna mellan olika grupper i samhället hade ökat mer än i något jämförbart land i hela Europa. Den ”sanning” man önskade att etablerade media skulle förmedla, handlade om att publicera hudfärg, etnicitet och gärna religiös tillhörighet i anslutning till händelser av negativ karaktär.

Etablerade medier reproducerar en verklighetsbild som bidrog till ökad ”andrefiering”

Flera etablerade medier stannade inte upp och ifrågasatte denna idé, trots att hela konstruktionen utgick från ovetenskapliga påståenden. Detta ledde till att flera etablerade medier, medverkade till att reproducera en verklighetsbild som bidrog till ökad ”andrefiering”.

Samtidigt fick frågor som handlar om ekonomisk jämlikhet, olika myndigheters agerande, utsatta gruppers möjlighet till delaktighet och inflytande, begränsat utrymme i det offentliga samtalet.

Kriminologiska institutionen på Stockholms universitet har precis publicerat rapporten ”Den ojämlika brottsligheten”.

Det som är viktigt är människors olika livsvillkor.

En av rapportens slutsatser sammanfattas i detta stycke: ”När vi tar hänsyn till individers socioekonomiska bakgrund försvinner i princip helt nivåskillnaderna i lagföringar mellan män från olika härkomstgrupper. Bland kvinnorna ser vi istället att unga kvinnor med utländsk bakgrund har en underrisk att lagföras.”

Slutsatserna är tydliga och fokus flyttas återigen tillbaka till det som är viktigt och avgörande, det vill säga människor och gruppers olika livsvillkor.

Anders Cardell
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

När har vi fått nog av SL?

“Det finns en knapp” säger tvååringen och håller händerna för munnen när det är dags att borsta tänderna. Jag trycker på kinden där knappen brukar finnas men får samma svar som alltid: “Den är avstängd.” Scenariot har varit standard två gånger om dagen hemma hos oss den senaste tiden, och jag kan inte låta bli att undra om det är SL:s fel.

Vad ska SD hitta på nu?

Sverigedemokraterna har under många år framgångsrikt satsat på kriminalpolitiken. Men vad ska de satsa på nu, när den nuvarande regeringen lagt ner mer resurser på kriminalpolitiska insatser än vad som skett de senaste 30 åren? Och när regeringen dessutom lyckats kombinera det med en lite tur (encrochat) och redan nu uppnått framgångar i kampen mot den organiserade brottsligheten. Vad ska SD hitta på nu?

Att skrika till man blir hes

Att skrika till man blir hes. Att skrika till man till slut tappar rösten. Att leva i en nationell kris så pass länge att ett undantagstillstånd är en normaliserad vardag.

Bakom varje notis finns äkta sorg

En ung svart man tog sitt sista andetag i en bil i Rinkeby. Tre andra unga svarta män tog sina sista andetag ute i det fria på vad som troligen blir mellan 14 år och livstid. Familjer slits isär och krossas. Syskon och föräldrar faller ner i bottenlös sorg. Och parallellt, ser jag ett beteende i massmedia som tydligt visar samhällets syn på svart trauma.