Några kilometer runt Järvafältet kan få blodomloppet att sjunga. Oktober har alltid varit en favoritmånad. Sommarens action är över och nu finns en lugnare tid i väntan på mörkare dygn.
Sätter ut från Husby mot Granby bollplan en torsdag förmiddag.
Orange, rosa, gula, turkosa och mörka bollar som rör sig på den frodiga gröna marken.
Jag har glömt glasögonen hemma.
Kisar mot diset. Så här dags är väl ingen förening igång?
Barnskratt ger svar på min fundering, det är en förskoleklass som leker och tultar omkring.
Koloniträdgårdarna prunkar i skördefest!
Koloniträdgårdarna prunkar i skördefest! På den mindre vid Ribegatan sträcker sig solrosor och annat gult mot den grå himlen. Erotiskt mörklila dahlior blandas med mer förnuftigt pryda astrar och luktärter. Matiga pumpor och meloner ligger nära marken under vajande majsstockar med håriga plymer.
Mycket av de vackra blommor till pumporna och squashen kan man visst äta, gärna friterade. Nu är tid för att njuta av all möda som lagts.
I diket sprakar den för Stockholm ovanliga Benveden med sina hallonfärgade vackra, men giftiga blomklasar.
Gångvägar kantas av guldmynt nedseglade från björken.
Fortsätter mot Ärvinge.
På Järvafältet finns randområden som lämnats kvar mellan klippta gräsytor på fältet. Doftsinnet väcks till liv. Det är ett galet tjatter med småfåglar och insekter som dyker upp och ner i gräspartierna alldeles för fort för att jag ska kunna se vilken sort. Här stöds biologisk mångfald och nästa års frukostbord.
Myntafärgat och halmgult gräs, gråbo och malört möter rödfärgade lövträd. Är det aspar?
Kistas radhus mot fältet ligger som pastellfärgade marshmallows. Några husfasader skulle behöva en målarstrykning, andra bländar perfekt i blek lavendel, stockholmsvitt, kamomillgult. Gråstram elegans möter upp mot ett bassängblått grannhus, ett gammelrosa mot ett pistagegrönt hus. Variationerna av färger måste ha inspirerat arkitekterna som fick friare händer utanför innerstaden där ett stramare ideal råder.
Svänger över Igelbäcken mot Rinkeby
På utegymmet vid Ärvingeskolan är det idrottslektion. Förmiddagstid är inte bästa träningstiden för morgontrötta tonåringar..
Svänger över Igelbäcken mot Rinkeby.
I en skogsdunge med tall och gran headbangar en hackspett som på ett Meshuggah-gig. Jag måste googla på varför hackspetten -just det, hackar på en trädstam.. Den söker efter insekter i trädets bark, oftast döende träd. Sprider samtidigt fröer. Men hackspettarna gillar att hacka i plåtstolpar också. Då blir det metal konsert. Så vist det är ordnat i naturen. Även en osynlig hackspett har sin uppgift att fylla.
Torkan 2018 visar sig nu i försvagade granar, mottagliga för angrepp av granbarkborren. De har nog inte många år kvar.
Dags att vända hem.
Väder-Nitzan sa kvällen före att torsdagens väder skulle kunna kallas D.
D som i Dimma Dis och Duggregn. Fick mig att lägga in denna rast från hemmakontoret.
En solig himmel kan bli för mycket vykortspastich fast numera gäller väl bara Instagram.
Färger framhävs liksom bättre i gråväder.
En timme runt fältet som blev en text. Och ett fint minne av 1 oktober.
Jenny Skagestedt
