Fick just låna ett par julgardiner av en granne för att värma upp det vita asketiska hemmet inför julhelgen. Annars har det aldrig varit min grej att pynta. Det brukar räcka med några ljus och grankvistar som sprider doft. Barnens dagisprylar för jul från förra seklet åker fram. Men nu fick jag önskemål om lite mer stämningsskapande effekt.
Det här året är vi några få runt bordet, trots allt. Kanske kan vi känna närhet med vänner och släkt på distans ändå, detta hemska år.
Familjen är vana att få sådana presenter som behövs. Sönerna är vuxna och självgående, men kommer även i år få några getter i Nepal, varsin honungskupa i Etiopien eller höna som ger kvinnor försörjning på landsbygden i Kenya (se på www. Läkarmissionens.se gåvoshop). Husby gård sålde honungsburkar och i Rinkeby shoppade jag marockansk ruccolaolja och Tea tree olja inför sommarens insektskamp.
Vårt julbord idag är enkelt, det är självklart med vegetarianer runt bordet
Vårt julbord idag är enkelt, det är självklart med vegetarianer runt bordet. Sönerna har förträngt åren då julhelgen var en plågsam turné i 3-4 dagar för att göra alla i släkten tillfreds och stolta med att bjuda in till kalas. Jag har dock inte glömt.
Men så här kunde vansinnet te sig;
Julkalaset började vid klockan 13 på eftermiddagen för att hinna landa lagom till Kalle Anka:s julshow på SVT. Välkomnande med glögg, pepparkakor och saffransnittar.
Samtidigt dukades ett fem-sex rätters julbord fram. Det varierade, men i stort bjöds det på:
1. Först kallt; olika sorters inlagd sill, ansjovis, olika sorters lax, ägghalvor med rom och hackad lök, i bästa fall sallad på grönkål och så potatis för att balansera de starka kryddsmakerna. Kanske en bit ål och gräddfil med gräslök. Knäckebröd och hemkört kryddat smör till.
2. Fortsatt kallt; gelédallrande grisfötter, kalvsylta med inlagda rödbetor, den griljerade julskinkan med äppelmos, rödkål, brunkål, långkål och ännu mer potatis. Mörkt gott sirapsbröd med fet julost till. Hemgjord leverpastej och plommon i sherry.
3. Så började det varma; Janssons frestelse, stoppad korv, lutfisk med gröna ärtor och tjock god vitsås, finsk gräddig kålrotslåda, brysselkålsgratäng. Jag höll på att glömma köttbullarna och prinskorven. Och svärfars paj på västerbottenost.
Naturligtvis förväntades alla att ta fler gånger av allt
Naturligtvis förväntades alla att ta fler gånger av allt. Till allt bjöds julöl och snaps, julmust för de små. Ett motbjudande grishuvud (i plast) med ett rött äpple i trynet tronade på matbordet.
Ungefär här hade alla vuxna börjat tackla av, eller krupit ut med de yngre för att kyla av sig i snön. Snöänglar prydde radhustomten och rosiga kinder prydde dem som blivit snömulade.
4. Nu dags för något sött. Fruktfat med fikon, clementiner och lagrade ostar konkurrerade med hemmagjord glass innehållande torkad hackad frukt och nötter. Grädde och chokladsås till. Risgrynsgröt med mandel eller ris à la Malta.
5. Kaffe och wirre till. Aladdin chokladask (där trilling-nöten försvann först) kanellängd och apelsinsnittar med mandelflarn på. Knäck och kola, ischoklad i aluminiumformar.
Varför denna absurda mängd och överflöd?
Varför denna absurda mängd och överflöd? Svärmor och mormor var uppvuxna i bondesamhällen på landet utanför Örebro och i Halland. De levde kvar i traditionen som kom sig av årets rytm i jordbruket, där man anpassade mathållningen efter det som fanns tillhanda i skafferiet och jordkällaren under året.
I början av året efter julhelgerna låg man lågt under de så kallade oxveckorna. Hushållningen var potatis, kål, bönor, fläsk, ärtsoppa, havre eller korngröt och bröd. De (nästan) späkte sig fram till påsk efter askonsdagen i februari. Under sommartid stod mat på bordet hämtat ifrån trädgårdslanden, ifrån skogen eller åkrarna. Fisk var ovanligt, men detta eviga fläsk förekom i alla slags tappningar.
Efter höstens skörd och slakt levde de igen ”på sparlåga”
Efter höstens skörd och slakt levde de igen ”på sparlåga”, man tog tillvara skörden, saltade köttet, syltade och saftade. Därför blev julen den stora festen och avbrottet de förberedde sig inför. Inget romantiskt i det. Mat var inte för givet under 1900-talet.
Detta mönster tog svärmor och mormor med sig till stadslivet och senare till oss, deras barn. Frågan är vad vi som vuxit upp i storstaden och Icas frysdisk tar med oss vidare?
Jenny Skagstedt
PS. Husby är härligt upplyst på uteplatser och balkonger. Tack grannar!
Bild: Dan Wirdefalk/Pixabay
