I väntan på Rinkeby centrums 50-årsfirande senare i år, har en grupp bildats på Facebook. Där delas en till synes oändliga rad minnen och bilder från 1970- och 1980-talet av dem som varit med. Men även yngre minns, en av dem är Rinkebysonen Mustafa Zatara.

Jag var för ung för att hinna registrera 80-talet, 90-talet hann jag däremot fånga. Jag minns VM Finalen 94 som om det vore igår, mellan Brasilien – Italien, Baggio sumpade sin straff på straffläggningen å Brasilien blev världsmästare i fotboll.

Såg den matchen från ”stavby port 19” hemma i Rinkeby. 
Rinkeby var då som idag en egen blandmix samlat från världens alla hörn.

Grannarna som då bodde på 4an var täta fransk-romer, grannen ovanför oss var min lärare från Askebyskolan.

En kväll skällde hon ut mig när jag hängde i källaren med mina vänner, uppkäftig snorunge som jag då var hotade jag läraren med att inte komma alls på hennes lektioner om hon tjallade till morsan.

Sveriges dåtida, framtida och nutida historia är skriven här

På port nr 17 bodde Luciano
På port nr 15 bodde Modo
På port nr 13 bodde Eyup , alla tre barndomsvänner till mig, Jag och min två år äldre bror Imad brukade spela fotboll med dem höst, vinter, sommar och vår. Jag minns det som om det vore igår. Än idag lever vår vänskap, och länge leve den.

Sveriges dåtida, framtida och nutida historia är skriven här, hoppet du har burit oss med vårt Rinkeby.  

Utspridda över hela byn var vi nationaliteter som bosnier , turkar, assyrier, chilenare, somalier, irakier, svenskar, kurder, araber, iranier, syrianer, gambianer, greker, juggar, eritreaner, mfl mfl. Listan kan förlängas. 

Känslan i luften var fredligt frid. Narkotikan hade då inte fått fäste i området som idag. Vapen var dessutom sällsynt om ens knappt det. Absolut förekom tjafs å jidder, det hanterades dock på annorlunda sätt än idag. 

Vad gick snett på vägen, varför står fotbollsplanerna tomma idag? 

Skulle miljonprogrammen öka eller minska segregationen?
Vad visste vi och vad vet vi egentligen om miljonprogrammen?
Vad är tanken med miljonprogrammen?
Vad gick snett på vägen, varför står fotbollsplanerna tomma idag? 
Är våra färdigheter, meriter, kunskap å visioner tillräckligt byggda egentligen för miljonprogram? 
Dessa är några frågor jag ofta går runt å grubblar på. 

På vägen var mycket hänt, bland annat politiskt. Vi är ofta boven i tidningen, men i själva verket är vi flyktens å mångfaldens segrare, våra föräldrar är dåtidens och vi framtidens Sverige.

Trots trångboddhet, arbetslöshet, socioekonomiska svårigheter har vi förutom en härlig blandfärg satt Förorten på Sverigekartan när de kommer till många grenar, såsom, sport, poesi, film, dans, musik, skådespeleri, mm. 

Allt detta möjligt tack vare föräldrarnas flykt en gång i tiden

Många har också, smarta nog, valt att genom åren studera till advokater, mäklare, jurister, författare, entreprenörer marinbiologer, osv osv. 

Allt detta möjligt tack vare föräldrarnas flykt en gång i tiden. Låt oss aldrig glömma den flykten, låt oss aldrig glömma  bort orsaken. Amin. 

Låt oss heller aldrig tappa bort oss själva i samhället, tiden är begränsad, så slösa inte bort den tiden med att leva någon annans liv.

Till Sveriges förorter runt om i landet, dit våra föräldrar en gång med eller utan tanke placerades, tack till dig, höst, sommar, vinter & vår

hälsar

RinkebySon/Mustafa Zatara
Bild: Ida Nilsing
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Nu är det nog

Demonstrationerna och protesterna som pågår i världen just nu är inte enbart för mordet på George Floyd i USA. Utan det är för nu var det droppen. Hur ofta ska detta ske utan att vi ska se en förändring? När blev det okej att ta en svart människas liv?

Tenstaungdomar undersöker diskriminering i nytt fanzine

Sommarjobbande ungdomar startade tidningsredaktion och gjorde sitt eget fanzine på Tensta konsthall. Nyhetsbyrån Järva träffade två av ungdomarna, Aisha och Nadira, som gjorde en enkät om ungas syn på diskriminering.

Barndomsminnen från världens by

Vilken gåva att få växa upp i orten och faktiskt se det riktiga livet. Åren har gått men än idag har jag en massa härliga matminnen från barndomen som flashar förbi. Vad vore livet utan den irakiska grytan som puttrade på spisen och alla korantexter som prydde väggarna? Vad vore livet utan den polska soppan och de turkiska pirogerna? Vad vore livet utan jordnötsmackorna hos min bästa kompis i fjärde klass?

Förberedelserna inför Nobelfirandet pågår för fullt

I ett rum i Enbacksskolan samlas fyra elever i årskurs 9.   – Idag ska vi träna precis som det kommer att gå till, säger författaren Gunilla Lundgren, som för 31:a året i rad förbereder firandet av Nobelpristagaren i litteratur i Rinkeby.