Mina mjukisar stinker värre än mitt rum, men jag har ingen ork. Jag svettades så mycket i natt att jag kunde ha drunknat i mitt eget svett. Sängen är fortfarande blöt, men jag ligger ändå i den och stirrar i taket. I vanliga fall hade jag ringt grabbarna och haft gäeda när resten av familjen taggat. Främst Osman. Imorgon begravs han, bredvid Hamza ironiskt nog. Overkligt.
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag.
Ali
Det är inte ofta som jag har hela lägenheten för mig själv. Jag brukar känna att det är största befrielsen. Det första jag gör är att gå på toaletten med öppen dörr. Inte ens den lyxen känns bra nu, jag känner mig fortfarande kvävd av panikångest. Mina mjukisar stinker värre än mitt rum, men jag har ingen ork. Jag svettades så mycket i natt att jag kunde ha drunknat i mitt eget svett. Sängen är fortfarande blöt, men jag ligger ändå i den och stirrar i taket.
I vanliga fall hade jag ringt grabbarna och haft gäeda när resten av familjen taggat. Främst Osman.
Imorgon begravs han, bredvid Hamza ironiskt nog. Overkligt.
Varför tog jag inte kulan i bröstet för honom?
Hans minnesstund hålls i Göteborg samma tid. Jag har fortfarande inte kopplat helheten. Jag har ringt honom så många gånger och någonstans hoppats på att få ett svar, som genom ett mirakel. Jag vågar inte höra mina egna röstmeddelanden för jag vet att jag har något olyssnat från honom där. Han brukade alltid lämna långa meddelanden i röstbrevlådan bara för att han visste hur jobbigt jag tycker det är att sitta och lyssna av den. Om han ringde mig var samtalet 20 sekunder men röstmeddelande, shuno drog på i 18 minuter bara för att irritera.
Ångesten är så tung att den stryper mig. Det är då panikattacken kommer. Jag kryper ihop i fosterställning, känner hur luftrören täpps till. Hjärtat slår snabbare fastän jag knappt kan andas. En del av mig hoppas på att få sluta andas. Jag orkar inte. Jag är självisk, men jag orkar inte mer.
Jag skäms över mig själv. Jag passerade förbi som en miskin, jag trodde han hade sitt vapen. Varför tog jag inte kulan i bröstet för honom? Osman hade gjort det för mig utan att tveka, det vet jag. Varför stod jag bara där och lät honom dö? Jag lät min bror dö och jag sprang från mordplatsen med hans blod på mina händer.
Tänk om shuno som sköt är ute efter mig nu. Eller tänk om polisen är det
Andetagen blir snabbare och kortare, jag kippar efter luft och kan se hur hjärtat dunkar så det vill flyga ut ur bröstet. Det klarnar upp lite framför ögonen. Den svartvita bilden på väggen där en ung baba står vid sin första bil blir tydligare, andetagen lugnare. Hjärtslagen stabiliseras.
Babas besvikelse. Jag är en skam till son.
Jag äcklas så mycket av mig själv. I sorgen över att ha förlorat min bror så tänker jag ändå på min egoistiska oro för mig själv. Tänk om shuno som sköt är ute efter mig nu. Eller tänk om polisen är det.
Mizeria …
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 27 publiceras imorgon.
