Ramou diktar om det dödliga våldet – och konsten att läka

 

Ramatoulie Gabbidon, eller Ramou som hon kallas, började skriva redan som 16-åring och hon var med i Ortens bästa poet 2017. Hennes debut Butterflies And Dead Roses innehåller dikter om att vara ett maskrosbarn, det livsfarliga våldet, läkningsprocessen och kärlek.

 

 

– Mina texter är väldigt personliga och utgår från egna erfarenheter, men mycket inspiration kommer också från min omgivning. Att vara ett maskrosbarn har olika betydelser. Det finns både fördelar och nackdelar, men jag skulle inte vilja ändra på min historia.

 

Tidigare i år var Ramou Gabbidon med i en kampanj för Flicka-plattformen om det dödliga våldet. Där hon framträdde med sin dikt om mordet på en anhörig. Att prata öppet om gatuvåldet och förlusterna i TV4 var utmanande. Men Ramou skäms inte för sina erfarenheter.

 

– Jag har sett vänner, och familj förlora anhöriga, kompisar och bekanta. Det finns ett kapitel i boken där jag pratar väldigt svart på vitt om hur vi inte hinner andas innan det sker en till dödsskjutning. Jag vet att jag inte är den enda som lever med ett grovt PTSD och det är inte bara för att det var en av de viktigaste människorna som togs ifrån mig på de sättet. Sorgen och det kollektiva traumat har funnits runt om mig i så pass många år.

 

 

Ramou Gabbidon beskriver hur det känns som att hon har gått på taggiga stenar och taggbuskar i hela sitt liv. Men hon klagar inte, utan konstaterar att det hon har gått igenom har gjort henne till den hon är. Förhoppningen är att kunna förmedla hopp och andra känslor till läsaren. Och nu ser framtiden ljus ut.

 

– Nu pluggar jag till barnmorska och längre fram vill jag släppa ett poesialbum på Spotify. Det är inte ens en grej som Sverige vet mycket om än, men jag tänker göra det en dag. Jag har mycket texter på engelska i boken, men jag behöver fortfarande utveckla mitt vokabulär. Drömmen är att nå ut utanför Sverige.