Det har gått två månader sedan Erik Lundins album ”Zebrapojken” släpptes. Under den tiden jag lyssnat på albumet är det en sak jag med all säkerhet kommit fram till, och en sak jag är extremt kluven till. Ibrahima Erik Lundin Banda är utan tvekan Sveriges skickligaste rappare. Men vilket mellan ”Suedi” och ”Zebrapojken” som knyckt platsen som det bästa svenska hip hopalbumet genom tiderna är en tuff match att avgöra.

För snart fyra år sedan släppte Erik Lundin EP:n ”Suedi”, som överöstes med hyllningar och priser. Med all rätt. Jag hade aldrig lyssnat på en låt som jag relaterat till så mycket förrän jag lyssnade på huvudspåret ”Suedi”, och jag tror inte att jag är den enda. ”Suedi” är ortens inofficiella nationalsång. Den personifierar oss third culture kids. Så när ”Zebrapojken” släpptes var förväntningarna skyhöga. Hur toppar man egentligen ”Suedi”? Jo, man gör harakat och sopar mattan med ett album som ”Zebrapojken”.

Albumet döptes till ”Zebrapojken” efter att Erik Lundin introducerades för begreppet zebrabarn av en psykolog på en begravning. Zebrabarn beskriver unga i sorg vars känslor är randiga, alltså barn som hastigt växlar mellan sorg och glädje. Ett begrepp som han relaterade starkt till på flera plan. Som ett barn till en svart och en vit förälder, som grabben som efter succéerna fortsätter hedra den tre-randiga förortsuniformen, och som en person som från att han var barn ända fram till den framgångsrika artisten han är idag inte skonats från sorg och smärta. För vad är syftet med framgång och pengar när dina nära dör på gatan?

Albumet är sannerligen randigt. Inte nödvändigtvis för att spåren varvas mellan det lätta och det tunga. Det enda riktigt lätta spåret är trots allt ”Skyline”. Det är varje låt i sig som är randig.

”Har blivit vän med kontot
Nu blir jag gratulerad
Nu blir jag överöst med rader folk vill tatuera
Nu kan jag fakturera
Så jag har rätt att fira”

”Men sänker styrketårar
För jag har vänner bakom galler och på kyrkogårdar
Kan allt om minnesstunder
Kan allt om rättegångar
Har tappat räkningen på morden, de är jättemånga”

På samma sätt varvas många av låtarna mellan framgångar och motgångar, mellan hopp och förtvivlan, mellan glädje och sorg. Precis som livet är för de allra flesta av oss. Randigt. Vare sig du är från orten eller inte. Därför handlar det även mycket om känslan som Erik Lundins musik ger uttryck för, som gör att någon som aldrig satt sin fot i Rinkeby kan bli berörd.

Erik Lundin är ett geni, en exceptionell storyteller och en poet. Han är Sveriges motsvarighet till the old Kanye. En röst så äkta, att den välkomnas som en frisk fläkt i den alltmer kommersialiserade svenska hip hopen. Precis som ”Suedi”, langar ”Zebrapojken” värdefulla budskap. Det senare mer utifrån personliga erfarenheter. Erik Lundin är trots allt självutnämnd förortskorrespondent.

I en krönika om svensk hip hop där droger och våld skildras ur ett icke-kritiskt perspektiv, närmare ur ett glorifierande sådant, skrev jag:

”Det finns de som hävdar att hip hop är de röstlösas motsvarighet till journalistik. Ortens egna SVT. Marginaliserade röster som via en unik arena kan diskutera viktiga samhällsfrågor. Så till rappare där ute – kanske dags att ni tar över den diskussionen?”

Kan någon hämta en Pulitzer?

Eleni Terzitane


Bästa spåren:
Helvetet i Huvudstaden
Nu Dom Frågar
Euro
Jag Räcker

Lämna ett svar
You May Also Like

Mizeria, del 5: Sign the deal

Det här är del 5 i sommarens följetong Mizeria. Boken, som är skriven av Melody Farshin, handlar om tvillingarna Aicha och Ali och deras liv i en förort i miljonprogrammen. Trots att de är födda på samma dag, i samma familj, ser tvillingarnas liv och förutsättningar så olika ut.

Nationalmuseum vill vara ett museum för alla

På Nationalmuseum visas mer än 5000 målningar och konstföremål. Bland de svenska målningarna finns två som föreställer människor med afrikanskt ursprung. – Vi vill vara ett museum för alla, representation är viktigt, säger Anna Jansson, konsthistoriker och kommunikatör på Nationalmuseum.

Nu kommer Jali Madi Susso med sin fjärde bok

Krigarhjärta – sista ronden heter Jali Madi Sussos senaste bok. Det är en lättläst bok om ett svårt ämne.  – Jag ville skriva om våld och grupptryck och vikten av att ha manliga förebilder.

Ett lästips i coronans tid

Vad gör man i denna bistra tid av isolering? Man kan ju läsa! Och när jag råkade se att Lena Andersson skrev i DN att Maj Sjöwall och Per Wahlöö i sin serie Roman om ett brott, propagerade för att Sverige skulle bli ett DDR-samhälle, fick det mig att rota fram alla tio böckerna och läsa om dem i ett svep. Och väldigt lägligt kunde jag fortsätta med nyutkomna Boken om Beck och Sjöwall Wahlöö och tiden som for, av Johan Erlandsson.