”Boken om Dawit Isaak är en protest mot glömskan”

Martin Schibbye kände att Dawit Isaak, den fängslade journalisten i Eritrea, blivit en symbol.
– Ja, någon som pliktskyldigt tas upp under Pressfrihetens dag. Men hur är han som människa och hur var han som journalist? Det frågade jag mig.

Ikväll har Martin Schibbye release med anledning av sin nya bok ”Jakten på Dawit Isaak” (Offside). Intresset är stort, Blankspots lokaler på Wallingatan räcker inte till.
 – Nej, här får vi inte plats, nästan 400 har anmält sig. Vi kommer vara i Brygghuset på Norrtullsgatan istället.

I boken beskriver han människan Dawit Isaak; han intervjuar Isaaks familj, släkt, vänner och arbetskamrater. Martin Schibbye tycker att bevakningen av Afrikas horn är undermålig och hoppas att boken dessutom kan spela en roll där.
 – Det är ett nytt läge i den delen av världen nu, i och med att fred slutits mellan Eritrea och Etiopien. Läget är hoppfullt.

Bevakningen av Afrikas horn är undermålig

Martin Schibbyes första bok, 438 dagar, skrev han tillsammans med fotografen Johan Persson. Den handlar om tiden de satt i etiopiskt fängelse. Han har inte varit tillbaka i Etiopien sedan dess.
– Nej, det har jag inte. Det vore fantastiskt att få träffa alla, som vi lärde känna där och som idag är fria.

Däremot har han gjort två resor till grannlandet Eritrea under arbetet med nya boken. Där träffade han flera av Isaaks forna kolleger på tidningen.
– Jag lärde mig en hel del om svårigheterna att driva en liten privat tidning under krig.

Utrikesreportage i krigszoner är på många sätt minerad mark. Det vet Schibbye bättre än de flesta.
– Ja, och desto viktigare är det att höra bägge sidor. Jag lägger stor vikt vid det i boken.

Martin Schibbye berättar att han blev inbjuden till Eritreanernas festival på Järvafältet häromåret. Den festivalen anses av oppositionella vara anordnad av de regeringstrogna.
– Jag blev inbjuden att tala om Etiopien och tänkte att det var ett bra tillfälle att tala med eritreaner i diasporan.
Men utanför festivalområdet stod ditresta eritreaner från oppositionen och ropade ”Schibbye, tala inte!”.

Vi måste kunna gå över skyttegravarna

– Jag bad att få megafonen och sade att jag är journalist. Mitt jobb är att tala med alla sidor. Jag kommer att hålla samma föredrag här som jag gjort i EU-parlamentet och i Sveriges riksdag. Jag kommer att tala om vikten av fri journalistik och även om Dawit Isaak.
Det gjorde han också och det blev intressanta diskussioner efteråt.
– Vi måste kunna gå över skyttegravarna.

Det var 1987, under kriget, som Dawit Isaak kom som flykting till Sverige. Han kom till Lerum, som verkligen tog ansvaret för de kommande flyktingarna på allvar. Martin Schibbye har träffat Helena Strander, kvinnan som hade rekryterats för att ta emot kommunens första flykting.

 – Hon skruvade ihop Ikea-möblerna i lägenheten där Dawit skulle bo, hon såg till att kylskåpet var fyllt och att skokräm fanns i hallen. Det hon beskriver är en annan bild av Sverige.

Dawit Isaak skrev poesi och barnteater, beskrivs som ”en känslig själ” som skrev kärleksnoveller. Precis som många svenska författare, i alla fall förr i tiden, så rörde han sig fritt mellan olika genrer. 

Den 23 september 2001 greps Dawit Isaak i sitt hem

Så fort Eritrea blev fritt 1991 ville Dawit Isaak resa tillbaka. Det var då han började arbeta på den nystartade tidningen Setit. En tidning vilkens betydelse och upplaga växte snabbt. 1998 bröt krig mot Etiopien ut igen och det var strax efter krigsslutet som tidningen publicerade ett upprop som kritiserade presidenten.
 – Den 23 september 2001 greps Dawit Isaak i sitt hem. Sedan dess har han suttit fängslad.

Martin Schibbye har träffat en man som i 13 år satt i samma fängelse som Dawit Isaak. Men honom träffade han inte under sina resor i Eritrea, utan i Mullsjö i Västergötland.

– Han berättade hur Dawit Isaak levde i fängelset, hur han sov, vilka cigaretter han rökte. Dawit Isaak ägnade sig åt att översätta böcker från tigrinska till svenska och vice versa. Han var dessutom ansvarig för fängelsets kiosk. Det gav en känsla av att han har hittat en mening och ett sätt att överleva.

Mannen från Mullsjö frigavs från fängelset 2013, sedan dess har ingen träffat Dawit Isaak. I varje fall ingen som kunnat berätta om det.
– Boken är en protest mot glömskan, säger Martin Schibbye. Ett sätt att få oss att prata om hur vi ska få ut honom från fängelset.

Kerstin Gustafsson Figueroa

PS. Boken 438 dagar (Offside) har filmatiserats och har inom kort premiär. Men Marin Schibbye har inget med filmen att göra och vill inte prata om den innan fler har sett den. DS.