Jag vill att alla i världen har det bra, har hus som de ska bo i och har mat att äta.
Jag vill att min familj ska leva utan oro och nå sina mål och drömmar.

Jag vill äta mycket och inte bli tjock

Jag vill få motorcykelkörkort och köra på kvällen när det inte är mycket bilar och friskare luft

I framtiden vill jag ha jobba med mitt drömjobb och få mycket pengar och köpa till familjen vad de vill ha, eftersom de köper vad jag vill ha nu och jag vill tacka de för allt nån dag.

Vill att mina kompisar också ska ha det bra i livet och nå sina mål.

Jag skulle vilja jobba inom varje yrke för att känna till hur de som jobbar inom det känner sig.

Jag skulle vilja resa över hela världen och se platser som inte många har sett

Jag skulle vilja träffa Jackie Chan och vara med i hans film (en minut skulle räcka att vara med xa-xa-xa)

Jag skulle vilja att fler lärare var som mina två lärare från Globala gymnasiet, Matilda och Lina. Jag skulle vilja att varje person har sådana människor som de i sina liv.

Jag skulle vilja arbeta som pilot med min kompis. Och att alla nära kära skulle åka med i flygplanet och att vi skulle hamna på en ö utan internet och ha det riktig nice.
Vi skulle bada, leka, spela, grilla äta, prata och minnas gamla tider. Gråta och samtidigt skratta för de tider som har gått var jobbiga och samtidigt de roligaste tider

Jag skulle vilja att de som har levt i svåra situationer får fina saker i sitt liv och glömmer bort all skit som de fått gå igenom.

Niso Yakubova

Niso var en av Nyhetsbyrån Järvas sommarjobbare. Hon är 17 år och kom till Sverige från Uzbekistan för snart fyra år sedan.

Lämna ett svar
You May Also Like

Ingen ska behöva vara rädd när man ber

Tänk dig att du går in i moskén och stänger av din telefon för att lyssna på fredagsbönens predikan. Sedan gör du din korta bön, lämnar moskén och sätter på telefonen. Då läser du att polisen letar efter en man som riktat sitt gevär mot moskén du nyss har lämnat.

Pandemin har visat att ingenting är gratis

Pandemin avslöjar de svårigheter det finns att förstå att ingenting är gratis och att det finns ansvar som samhället inte kan lämna åt individen eller företagare. 

Nu är tid att gå igenom alla sparade minnen

Vi kommer att få möta en ny och oroande våg av coronasmittade, får vi höra. Sjukvårdspersonalen dignar under ökade krav och vi måste efterleva restriktionerna om avstånd och hygien länge till. Hur länge till, undrar vi alla.

Om Mizeria, Husbyrådet och gemenskap i orten

Skall man få uppleva det igen – gemenskap med nya grannar som på 1970-talet, när alla var nya här? Jag hoppas det efter den senaste tidens möten.