Anette Meliane om territoriell stigmatisering.

Jag bodde sju år i en jättefin nyrenoverad, men dyr, hyresrätt hos kommunala bostadsföretaget Familjebostäder i Rinkeby. Jag hade ett eget förstahandskontrakt. Men så ändrades min ekonomi och jag valde att flytta till något billigare i Rinkeby.

Min nya värd (Drott) som jag skrev kontrakt med sålde fastigheten efter tre månader till ett annat litet fastighetsbolag (minns inte namnet nu). I lägenheten fanns rödmögel, trasiga tapeter och hål i dörrar och väggar.

Den nya fastighetsägaren gjorde inget åt mina upprepade felanmälningar, utan sade att de skulle göra en inventering av lägenheterna först. Den inventeringen lyste med sin frånvaro, under mina två år kom ingen och inventerade eller åtgärdade något alls. Det som var trasigt fick vara trasigt. Meterlånga bitar tapet som hängde rakt ut, rödmögel i badrumstaket och trasiga dörrar var tydligen standard i Rinkeby.

Det som var trasigt fick vara trasigt.

Den nya ägaren visste att han skulle komma undan. Efter ett par år hörde jag att värden sålt vidare, med maximal vinst såklart. Jag sökte intensivt ny bostad och lyckades flytta.

Av en händelse snubblar jag nu över ett videoklipp och en artikel från Hem&Hyra, som visar hur hyresgäster bor med barn bor i mögliga, hälsofarliga lägenheter på Rinkebyplan. Lägenheterna är så undermåliga att boende inte ens har möjlighet att laga mat på grund av en trasig spis som inte repareras.

Det visar sig att det är socialtjänsten som hyr och betalar hyra till Snabbaboenden, ett privat företag. Det företaget hyr i sin tur bostäderna av Familjebostäder, Stockholm stads eget bostadsbolag.

Sedan hyrs lägenheterna ut för 840 kronor per natt till bostadslösa barnfamiljer.

Både Familjebostäder och Micasa hyr ut bostäder till Snabbaboenden, som enligt bolagets årsredovisningar gör miljonvinster när de hyr ut lägenheterna till bostadslösa.

Avtalet mellan Snabbaboenden och Familjebostäder visar att bolaget betalar cirka 4 000 kronor i månaden för en etta. Sedan hyrs lägenheterna ut för 840 kronor per natt till bostadslösa barnfamiljer, som bor där i månader. Månadshyran blir då 25 000 kronor.

Hur kan socialtjänsten hyra hälsofarliga och trasiga bostäder som barn ska sova och bo i? 

Hur kan socialtjänsten hyra hälsofarliga och trasiga bostäder som barn ska sova och bo i? Och varför behövs en mellanhand till ett privat företag? Socialtjänsten beter sig på samma sätt som den privata värd jag hyrde av. Så här kan de inte göra i Vasastan eller i city, men i Rinkeby verkar det gå bra. 

Såklart att politikerna vill sälja sina eftersatta bostäder till Rinkebys hyresgäster. Det är ett mycket stort renoveringsbehov som de vill bli av med.

Anette Meliane
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Hellre lika villkor i livet än affischer

Stockholm stad och Region Stockholm har startat en affischkampanj i Järva om hur de boende skyddar sig mot Coronaviruset. Det är bra, men vi saknar inte information. Vi har andra problem.

Mammorna drunknar i sin sorg

Jag kom med tåget till Stockholm från högskolan i Västerås runt halv…

Vad har vi lärt oss av denna tid?

Det är ju hos oss själva och våra grannar vi kan påverka och ta del – om vi bara får veta hur. När coronan gjorde sitt intåg hörde man att det drabbade särskilt många på Järva. Jag trodde då – rätt eller fel – att många boende där inte tog del av svenska nyheter av olika skäl, varken i TV eller skrift. Men det kan finnas fler orsaker läser vi idag.

Kan jag lämna tillbaka min julklapp?

Det är nytt år och jag har just överlevt köphysterin från ytterligare en mellandagsrea. Samtalet över en lunch med en kompis är givet – vad gäller egentligen om jag vill lämna tillbaka en present? Måste jag visa upp kvitto?