Inga Harnesk
Inga Harnesk

Det är ju hos oss själva och våra grannar vi kan påverka och ta del – om vi bara får veta hur. När coronan gjorde sitt intåg hörde man att det drabbade särskilt många på Järva. Jag trodde då – rätt eller fel – att många boende där inte tog del av svenska nyheter av olika skäl, varken i TV eller skrift. Men det kan finnas fler orsaker läser vi idag.

Nu har vi alla fått mer kunskap och erfarenhet. Det är då särskilt glädjande att just folk som kan Järva ställer upp med aktuella och livsviktiga kunskaper. Som till exempel idag när vi får lära oss lite om det livsviktiga D-vitaminet och hur vi skall se till att vi får det vi behöver. 

Vi har tidigare också sett artiklar som berättar om redan startade lokala ansträngningar och grupper som jobbar hårt med aktuella behov och frågor. De berättar om idrott och annan kultur, utbildning, företag och organisationer där det på olika sätt är möjligt att uppleva gemenskap och till och med hjälpa till. 

Det talas om ökande klyftor i samhället. Jag har länge upplevt det. De har väl alltid funnits – historiskt sett –  men de synligaste försvann i och med det nya välfärdssamhället. Klyftorna jag upplever här ute nu ser nog likadana ut i övriga landet börjar jag tro. Att mindre orter ute i landet har speciella problem får vi se i TV eller rikstidningar. Ofta har de förlorat sin lokaltidning till och med. De behöver stöd utifrån. 

Har vi lärt oss att hjälpas åt?

Alla undrar vi vad vi har lärt oss av denna tid  av ständiga omställningar. Har vi lärt oss att hjälpas åt? Vi får se! Kanske är det så.

Påverkar det vårt intresse för omvärlden och jordens framtid?  Ett försök på vägen var DN:s satsning i söndags då Greta Thunberg var gästredaktör, vilket resulterade i en diger uppsättning alarmerande kunskapsartiklar – och Nobel-priset gick till FN:s livsmedelsprogram.

Nej, nu tänder jag några ljus och ser på Nobelprogram i TV.

Varma hälsningar!

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

En hälsning från Inga en regnig nationaldag

Regn och blåst denna vackra vårdag. Läser andras åsikter om allt mellan himmel och jord i mina papperstidningar. Blir så glad om någon tycker som jag och tacksam om någon lyckas förklara något som får mig att se saker från fler håll. Vi har ju så olika utgångslägen alla människor, till och med i vårt eget lilla samhälle. Allt beror inte på pandemin.

Susanne Leinsköld, vi vill ha en uppriktig ursäkt

Så har vi varit med om ännu en dödsskjutning i Järva. Och än en gång har vi somalier pekats ut, som orsaken till gängvåldet. Politiker och tjänstemän skyller ifrån sig och tar inget eget ansvar.

Öppna dina sinnen och var beredd

Ofta har jag sagt att det är så tomt i samhället. Sådana klyftor mellan oss boende. En avgrund som borde, måste eller kunde fyllas med liv av något slag. Nu har jag upptäckt att det pågår redan och med full kraft. Man måste bara öppna sina sinnen och vara beredd att delta.

All kamp fortsätter till det inte finns något efter

Under hela 2010-talet upplevde jag att det ena året kom att bli värre än det föregående. Världsutvecklingen gick som på steroider. Men sedan kom 2020, som under ett enda år förändrade världen i lika stor skala, om inte i större, som hela det tidigare decenniet. Givetvis hade vi inte haft ett år som detta om det inte vore för de föregående åren, förspelet. År 2020 uppnådde vi klimax. Eller?