Det är inte svårt att föreställa sig ungefär hur författaren Jonas Hassen Khemiris liv ser ut. Hans nya roman Pappaklausulen skildrar tillvaron som småbarnsförälder med en otrolig träffsäkerhet in i minsta plågsam detalj. En snabb research bekräftar också att han liksom bokens huvudkaraktär bor i en förort söder om Stockholm med två barn. Han äger till och med en Mazda.
Pappaklausulen är Jonas Hassen Khemiris femte roman. Hans böcker har översatts till många språk och vunnit flera prestigefyllda priser. Han har även skrivit pjäser, noveller och samhällsdebatterande texter, som 2013 då han kritiserade polisinsatsen REVA i ett öppet brev till dåvarande justitieministern Beatrice Ask.
Handlingen i Pappaklausulen kretsar kring en familj med en väldigt frånvarande pappa och hans två vuxna barn i centrum. Sonen som själv har blivit pappa har varit föräldraledig i fyra månader och håller på att tappa det. Utöver ettåringen och fyraåringen som ska matas, underhållas, tröstas, nattas och så vidare har han dessutom “pappaklausulen” som förbinder honom att ta hand om sin pappas ekonomi och diverse andra praktiska arrangemang.
Den gamla pappan som har blivit farfar känner sig inte längre som en pappa. Han har lämnat Sverige och kommer bara tillbaka två gånger om året för att få läkarvård och träffa sina barn och barnbarn. Eventuellt finns det även en del skattetekniska skäl till att han aldrig är borta mer än 6 månader.
Bokens karaktärer kämpar konstant med sina olika identiteter. En flickvän som är en mamma, som dessutom har en karriär och ett liv utanför familjen, tvivlar på sig själv när hon ser hur fint barnen har det med sin pappa. Samtidigt ifrågasätter hon relationen, kommer kärleken att överleva småbarnsåren?
Pappaklausulen handlar om föräldraskap och hur det tvingar en att deala med sina egna föräldrar och allt det där som man kanske trodde var ett avslutat kapitel. När livet förändras tvingas man ompröva sina relationer och hantera nya, inte sällan motstridiga känslor. Som den att älska sin familj, men ändå ibland bara vilja ge upp och dra.
För mig som befinner mig i en liknande livssituation är igenkänningen befriande och trösterik – det är fler som har det såhär. Jag skrattar flera gånger, läser högt och sms:ar utdrag till min partner. Alla som någon gång har googlat typ “bästa frukosten”, eller kommit på sig själva med att jämföra sina barns söthet med någon annans borde läsa Pappaklausulen.