Martin Mutumba är en ikon och redan tidigt var han en legend. Förhoppningsvis blir han mer än så, förhoppningsvis blir han även en ledstjärna. En ledstjärna för att vi alla ska vara äkta hela vägen, precis som Martin själv.
Vid det här laget kan vi historien. Vi vet vad Martin Mutumba åstadkommit på fotbollsplanen. Nu har hans liv blivit en bok med titeln ”Äkta hela vägen”. För min egen del var han en av de första fotbollsspelarna som jag tog till mig. Han var inte som alla andra, han syntes och hördes.
Det pratades om Martin Mutumba när jag var yngre. Men samtidigt var det inte mycket man egentligen visste, mer än att han var en artist till fotbollsspelare.
Legenden om Martin Mutumba förstärktes i takt med framgångarna på fotbollsplanen. Först SM-guldet och tatueringen, tröjan med nummer tio på ryggen, avskedet från AIK och så den klassiska intervjun när han sedan återvände.
Inga strukturer har kunnat hålla honom tillbaka
Men vetskapen om att Martin är så mycket mer har alltid funnits där. En irrationell spelare, en irrationell person. Inga ramar, inte stöpt som någon annan. Vägen har inte alltid varit spikrak, men hans väg har tagit honom långt. Han har inte alltid valt rätt, något som blir tydligt i boken, men han har alltid varit sig själv. Inga strukturer har kunnat hålla honom tillbaka.
Ett brutet ben, motgångar och rasism är inget som stoppat Martin Mutumba. Det har inte stoppat honom från att spela fotboll. Det har inte stoppat honom från att släppa musik. Det har inte stoppat honom från att skriva en bok med en av landets bästa fotbollsjournalister, Erik Niva.
På två år gick Martin Mutumba från hemlös till att älskas. Av alla.
I boken berättas historier om allt från Martins snedsteg, tunga år, konflikten med Husbysonen Henok Goitom, minnena från gårdsfotbollen i Rinkeby och mycket mer.
Martin är ett bevis på att inget är omöjligt. Han var inte som alla andra. Martin har varit just Martin. Det går att lyckas och gå sin egen väg. På två år gick Martin Mutumba från hemlös till att älskas. Av alla. Och han gjorde det för, och med, Rinkeby. Han slutade aldrig drömma.
Nu tittar vi på Akallas Robin Quaison när han leder landslaget mot Frankrike och Portugal i dagarna. Jag hoppas att fotbollen förenar, under dygnets alla timmar.
Så avslutningsvis: När Martin har talat har jag alltid lyssnat, nu lyssnar jag på hans musik och läser hans bok. Gör det ni med.
Svante Störlinge
