Det finns många ”sanningar” om muslimska kvinnor som bär slöja. Den vanligaste är att ”den muslimska kvinnan är förtryckt”. Det är en ”sanning” som upprepas i svenska media, gång efter gång.
Även när det inte sägs uttryckligen, så antyder svenska journalister att vi är förtryckta. Det är skrattretande och bottnar i djupa fördomar om muslimska kvinnor. Svenska journalister har missat att det finns ung generation muslimska kvinnor där slöjan symboliserar frihet och frigörelse. De är unga kvinnor, födda i Sverige, som är en produkter av svenska samhället på alla sätt och vis.
Jag är djupt besviken på mina feministiska systrar
Men en annan sida av muslimska kvinnors verklighet glöms bort eller snarare förträngs. Det faktum att muslimska kvinnor utsätts för trakasserier och våld i det offentliga rummet. Det blir ett dubbelt förtryck. Hatbrotten mot muslimska kvinnor ökar varje år. Det konstateras varje gång utan att några åtgärder vidtas. Jag måste säga, att jag är djupt besviken på mina feministiska systrar, som inte visar solidaritet med den muslimska kvinnans utsatthet i det svenska samhället. Jag undrar, finns det kvinnor och icke-kvinnor?
Jag är muslim och kvinna. Jag kom hit som ung och mina döttrar är födda och uppvuxna i Sverige. Men ute i samhället bemöts vi som främlingar. Varför? Jo, förklaringen finns i vår hudfärg och klädstil. Vem är svensk egentligen? Kan man vara svart, muslimsk kvinna och svensk?
Kan man vara svart, muslimsk kvinna och svensk?
Det är inte konstigt att folk som sympatiserar med SD anser att svarta och muslimer inte är en del av den svenska nationen. Det är en känd ståndpunkt. Men tystnaden från majoriteten av den svenska befolkningen skrämmer mig.
Muslimska kvinnors slöja och klädsel diskuteras ideligen. Men handen på hjärtat, hur ofta diskuteras diskrimineringen av oss på arbetsmarknaden? Kan vi överhuvudtaget säga att vi har samma rättigheter? Nej inte i praktiken. Jag jobbar mer än de flesta och tjänar mindre än svenska kvinnor som har samma utbildning. Jag antas ha sämre livschanser, oaktat mina egna ansträngningar och enligt forskningen kommer jag ha sämre hälsa och kortare livslängd. Tack för det, folkhemmet.
Tack för det, folkhemmet
Det är självklart och otvetydigt att det förekommer förtryck under slöjan och det är förkastligt. Men jag känner ofta det är inte förtrycket man vill åt, utan man stigmatiserar och brännmärker muslimska kvinnans livsstil.
Jag hör majoritetssamhället säga, att ”det finns ingen diskriminering och vi har samma möjligheter oavsett hur du ser ut, vilka namn eller kroppar vi bär”. Det är lögn och ingenting annat.
Ett erkännande om tingens tillstånd skulle ge hopp om ett mer solidariskt och rättvist samhälle. Ett samhälle för alla kvinnor, för alla människor, svarta eller vita. Det samhället vill jag kämpa för.
Jag vill bli bemött med respekt som beslöjad muslimsk kvinna.
Fatuma Abdullahi Mohamed
