Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta. En väninna gjorde det och till henne gick det inte att ringa under flera månader. Ingen av oss är särskilt korkad, men vi är hemskt ointresserade av telekommunikation.

Jag har på något sätt känt att Telia känns tryggt och stabilt, de borde inte gå i konken i alla fall.

Men så läste jag i morgontidningen om de statliga direktörernas löner. Telias VD Johan Dennelind har en årsinkomst på 24.730.000 kronor. Han tjänar mer än två miljoner kronor. I månaden. Dessutom får han 5,2 procent löneförhöjning i år.

Låt honom för Guds skull flytta!

”Om han inte har en marknadsmässig lön finns det risk att han flyttar utomlands.” Så brukar det låta när VD:arnas löner försvaras. Ja, men eller hur? Låt honom för Guds skull flytta!

Vi Teliaabonnenter frågar oss – vad fan får vi för pengarna?

Det är sjukt. 1980 tjänade en VD 4,9 gånger mer än en industriarbetare. Idag tjänar en VD 55 gånger mer. Och så beslutar regeringen att avskaffa värnskatten. Så att de rika ska bli ännu rikare.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

När ledningen inte lyssnar

”Ledningen är tondöv, de lyssnar inte. Vid en skjutning skickade de ut…

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.

Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det

Järvaveckan är över för den här gången. Fem dagar i tält, alldeles frivilligt. Första kvällen höll vi på att frysa ihjäl. Kväll nummer två var det varmt, men duggregn. De sista tre dagarna var det sol och ökenhetta.

För många betyder midsommar inget särskilt alls

Midsommar betraktar många som vår riktiga nationaldag och det är den helg, tillsammans med julen, som firas mest. Många älskar midsommar, kanske är det början på semestern, och familjen samlas. För andra är känslan av ensamhet som värst just en sådan här dag och för väldigt många betyder midsommar inget särskilt alls.