Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta. En väninna gjorde det och till henne gick det inte att ringa under flera månader. Ingen av oss är särskilt korkad, men vi är hemskt ointresserade av telekommunikation.

Jag har på något sätt känt att Telia känns tryggt och stabilt, de borde inte gå i konken i alla fall.

Men så läste jag i morgontidningen om de statliga direktörernas löner. Telias VD Johan Dennelind har en årsinkomst på 24.730.000 kronor. Han tjänar mer än två miljoner kronor. I månaden. Dessutom får han 5,2 procent löneförhöjning i år.

Låt honom för Guds skull flytta!

”Om han inte har en marknadsmässig lön finns det risk att han flyttar utomlands.” Så brukar det låta när VD:arnas löner försvaras. Ja, men eller hur? Låt honom för Guds skull flytta!

Vi Teliaabonnenter frågar oss – vad fan får vi för pengarna?

Det är sjukt. 1980 tjänade en VD 4,9 gånger mer än en industriarbetare. Idag tjänar en VD 55 gånger mer. Och så beslutar regeringen att avskaffa värnskatten. Så att de rika ska bli ännu rikare.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

En sjuka breder ut sig i samhället

En sjuka breder ut sig i samhället idag. Det här handlar inte om viruspandemin, utan om viljan att styra media.

Jag står inte ut

Valet är över och jag har inte lyssnat på en enda valdebatt.…

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.

Ingenting förändras av sig själv

Tillbaka igen efter semestern. Det var en en välbehövlig vila, som inte…