I dagarna släpptes boken Touch, Tankar & Tabu av Murre Gonday från Husby. Novellen beskrivs av författaren som ”Fifty Shades of Grey, men i orten” och skildrar triangeldramat mellan karaktärerna Delnaz, Amina och Omar.
Murre Gonday från Husby har skrivit sedan gymnasiet. För några dagar sedan gav han ut sin första bok Touch, Tankar & Tabu. Novellen skildrar tre personer från en svensk förort där man får följa hur känslor blandas ihop.
– Jag skulle säga att boken skildrar Fifty Shades of Grey, men i orten. Man får följa resan där en tjej bestämmer sig för att köra över en fuckboy.
Novellen porträtterar tre karaktärer – Delnaz, Amina och Omar. Murre Gonday menar att alla tre karaktärer är väldigt olika varandra. Delnaz är huvudkaraktären. Hon är en självsäker tjej som är rak på sak och går med huvudet högt. Amina är storasystern för många yngre i orten, hon är känslosam med ett hjärta av guld. Omar är den vanliga grabben från trakten som man hittar i centrum. Han skulle kunna vara vem som helst i orten, en sådan som inte mognat, med dåligt självförtroende, som vill bevisa vad han går för mer för sina grabbar än för sig själv.
Murre Gonday berättar att karaktärerna är baserade på verkliga personer, men att han dramatiserat berättelsen. Han ville att boken skulle kännas verklighetsförankrad för läsaren, och hittills har han fått just den responsen.
– Många känner sig träffade och tror att jag skrivit om dem.
– Jag valde att skriva den på ett kontroversiellt sätt och hålla den äkta. Jag ville inte censurera den, det är viktigt att man kan relatera till berättelsen. Jag har heller inte slängt in så mycket lokalt slang, så att någon i Göteborg eller Malmö kan läsa och förstå den. Jag har dock använt mig av metaforer, så om du är uppvuxen i en svensk förort kommer du att förstå.
Det går oftast inte att förklara känslor med simpla ord
Varje kapitel i boken avslutas med poetiska tankemonologer. Murre Gonday förklarar att monologerna är ganska komplicerade, precis som känslor är.
– Det går oftast inte att förklara känslor med simpla ord. Det är bland annat det som kännetecknar boken – den präglas av romantik, poesi och förortsetik.
Just det här med förortsetik och tabun är något som han menar måste pratas mer om i förorten. Han förklarar att genom att skriva en förortsbaserad novell om sex, vill han bidra med att bryta tabun och öppna upp för att börja tala mer om kontroversiella ämnen som sex.
– Man pratar med sina vänner om sex, kärlek och svek i detaljer. Men sedan stannar det ju där, och det är ju dessa historier som är guldkornen men som aldrig får se offentlighetens ljus.
– Man snackar inte sex och relationer öppet helt enkelt. Man hänger och pratar om sådant, men om någon går förbi sänker man ljudvolymen på samtalet. Det blir stelt. Samtidigt kan grabbar snacka om vapen, droger och guldkedjor helt öppet. Vi lever i en tid där våld är mer normalt att prata om än sex, fastän sex är det mest naturliga som finns.
Det här är utan tvekan en väldigt feministisk bok
Touch, Tankar & Tabu är en bok som är relevant för både killar och tjejer menar Murre Gonday. Killar kan läsa den och relatera till hur det är att vara kille i förorten, och vice versa. Men det är även en bok som ger perspektiv på hur det är vara tjej, speciellt i förorten, vilket ger lärdomar till killar och empowerment till tjejer. Han menar att det är mycket girl power i boken, något som han menar behövs.
– I orten är en kille som ligger med tio tjejer på topp, medan en tjej som gör samma sak blir stämplad. Delnaz är en orre, men hon är en självsäker orre. När man läser boken och förstår allt ur hennes perspektiv, inser man att hon är en tung person.
– Det här är utan tvekan en väldigt feministisk bok.
Murre Gonday släppte boken helt och hållet på egen hand. Han berättar att han fick nej från massor av förlag, utom ett.
– Det var ett stort förlag som gillade den. Problemet var att de ville ändra på språket. Men vi snackar ju så i orten, hade jag gått med på ändringarna hade känslan gått förlorad. Min målgrupp är ändå inte folk i stan. Fattar de, så fattar de.
– Bara för att man får ett nej, betyder det inte att man ska ge upp. Därför startade jag också ett eget förlag, där alla som vill skriva kommer att få göra det. Folk här sitter på många historier och mycket talang. Vi känner rappare men inte författare, vi har inte dem privilegierna. Vi har så mycket kultur här, vi behöver bara verktygen för att förvalta den.
Eleni Terzitane
