Inga Harnesk
Inga Harnesk

Det är så skönt att rensa undan allt man inte använder längre. För min del handlar det inte längre om kläder, utan mera om prylar som köksredskap, väskor, idrottsutrustning, porslin och prydnader och till och med tavlor. Jag vill spara plats och energi åt annat som jag är rädd om.

Efter månader i karantän har jag sett fram mot turerna till Erikshjälpen i Spånga. Det är så bekvämt att ta bussen nedanför mitt kvarter och stiga av vid näst sista hållplatsen före slutstationen vid Spånga station. Man drar sin slitna ”dramaten” – fylld med allt utrensat – och lämnar över det till karlarna vid godsmottagningen. Förr fick man då en biljett till kaffe och bulla, men det görs inte längre. Numera betalar man mer än gärna för allt gott som personalen i kaféet bakat och lagat: bullar, smörgåsar och smårätter.

Hit går man alltså först. Där sitter det oftast mycket folk och det gäller att hitta en lämplig sittplats. Är man välkommen eller inte? Stör man? Ibland bereder någon hjälpsamt plats, och då kan det bli lite trevligt småprat till och med. En gång gick jag till ett bord med många lediga platser, men mannen som satt där talade om att jag där kunde jag inte sitta, för det var menat för en grupp av något slag. Här erbjuds tydligen mycket undervisning och i angränsande rum är det ofta lektioner eller möten, har jag förstått.

Vår hälsningsfras är ’Vi ses på Erikshjälpen!’

En annan gång satt en ensam kvinna där, men hon gjorde ett tecken att jag kunde sitta där och vi fick en lång trevlig pratstund. Och så den gången då en föreningsmedlem satt där i kaféet med sin fru. Det var ju trevligt och de skjutsade mig hem eftersom vi nästan är grannar. Sedan stötte vi ihop där en gång till, helt oplanerat, så nu är vår hälsningsfras när vi ses ”Vi ses på Erikshjälpen!” Vi hör till riskgruppen och hade inte koll på om Erikshjälpen hade haft öppet och vi såg verkligen fram mot den trevliga utflykten dit.

Men häromdan fick jag höra att man tydligen tänker stänga Erikshjälpen i Spånga i höst! Är det sant? Det är inte klokt! Vilken förlust av gemenskap och kunskap och mycket mycket mera! Det finns andra ställen där man kan lämna prylar, men en sådan värme och stämning som man möter där är nog svårt att hitta någon annanstans. Om det ändå sker, så hoppas jag få uppleva allt ännu en gång.

Förbaskade Corona!

Inga Harnesk
Lämna ett svar
You May Also Like

”Jag vill inte dö i covid-19!”

Till statsminister Stefan Löfven Jag har läst i Expressen den 9 april att patienter över 80 år inte ska få intensivvård (och således kommer att dö) under rådande pandemi. Och om spridningen blir värre kommer även de som är över 70 att offras.

Vad har vi lärt oss av denna tid?

Det är ju hos oss själva och våra grannar vi kan påverka och ta del – om vi bara får veta hur. När coronan gjorde sitt intåg hörde man att det drabbade särskilt många på Järva. Jag trodde då – rätt eller fel – att många boende där inte tog del av svenska nyheter av olika skäl, varken i TV eller skrift. Men det kan finnas fler orsaker läser vi idag.

En hälsning från Inga en regnig nationaldag

Regn och blåst denna vackra vårdag. Läser andras åsikter om allt mellan himmel och jord i mina papperstidningar. Blir så glad om någon tycker som jag och tacksam om någon lyckas förklara något som får mig att se saker från fler håll. Vi har ju så olika utgångslägen alla människor, till och med i vårt eget lilla samhälle. Allt beror inte på pandemin.

En dålig affär för Sverige om vi drar

Jag undrar vad som skulle hända med Sverige om alla vi som inte är födda i landet samt våra familjer, alla vi som inte har någon lust att återvandra, bestämmer oss för att sälja allt vi äger här, flyttar till solen och tar med oss våra intjänade pensioner.