Valet är över och jag har inte lyssnat på en enda valdebatt. Det är inget jag koketterar med, eller ett tecken på politikerförakt. Inte alls. Jag läser dagligen tidningar, lyssnar på radio och ser på nyheterna. Diskuterar politik oavbrutet. Men just partiledardebatterna klarar jag inte av. Jag har under årens lopp hört så många valdebatter att jag fått nog.
Jag står helt enkelt inte ut.
Jag vet redan vad de ska säga.
Men Jimmie Åkessons kommentar om varför utrikesfödda har svårt att få arbete har inte undgått mig. Jag har sett klippet efteråt och jag tycker SVT:s programchef Eva Landahl gjorde helt rätt. Hon lät programledaren i sändningen ta avstånd från uttalandet, eftersom det strider mot den så kallade demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen. Där står:

”… programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.”

Men plötsligt var ”alla” i media överens om att hon gjorde fel. Jag tycker, att det var befriande att någon sade ifrån. Åkesson får tycka vad han vill, men public service ska inte sända ut vilken dynga som helst.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Ingenting förändras av sig själv

Tillbaka igen efter semestern. Det var en en välbehövlig vila, som inte…

”Vad fan får vi för pengarna?”

Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta.

Om Sjostakovitj, Leningrads belägring och El Sistema

Jag har aldrig varit på en klassisk konsert. Det är inget jag koketterar med, utan det är bara så. I min familj lyssnade vi inte på klassisk musik. Möjligen med undantag för Wienkonserten på TV på nyårsdagen. I väntan på att backhoppningen skulle börja.

Jag vill se en teveserie om livet längs riktiga blå linjen

Tunna blå linjen heter SVT:s senaste stora satsning. Det är tio avsnitt, sammanlagt tio timmar, om uniformerade poliser i Malmö. Recensenter hyllar serien, som ”osminkad vardagsrealism och ”unik tonträff.