Nina Hampusson har bott 20 år i Stockholm varav de allra flesta i Rinkeby och Kista, men från början är hon från Umeåtrakten. Dit har hon nu återvänt i en nyskriven bok, den humoristiska romanen Slutspel som släpptes som följetong på Storytel för en månad sedan.

– Det är en historia som jag har tänkt på väldigt länge. Först tänkte jag den som en tv-serie, men jag vet inte hur man skriver en sådan, så då började jag skriva den som en roman istället. När jag såg att Storytel inte tar emot färdiga manus utan bara pitchar var det perfekt, eftersom det var precis det jag hade.

Berättelsen som Nina Hampusson burit med sig under flera år handlar om en nybliven journalist som får jobb som kommunreporter på lokaltidningen i den fiktiva orten Hammarsund i norra Sverige. Det mesta har ett nyhetsvärde på den lilla orten och reportern Niklas skickas ut för att bevaka allt från luciatåg till väckelsemöten. Och så är det hockey, en sport som genomsyrar hela samhället. Att inte gilla hockey är inget alternativ i Hammarsund.

En magisk del av att bo här är ju grönområdena

Själv är Nina Hampusson inget stort hockeyfan, men inlines åker hon. Boken har tillkommit under en lång process och hon tog tjänstledigt ett halvår från jobbet som journalist på Damernas värld för att skriva klart. Den tiden tillbringade hon till stor del på Järvafältet.

– En magisk del av att bo här är ju grönområdena, jag har gått många promenader här på fältet. Under tiden jag höll på och skrev öppnade utegymmet här i närheten också, så där har jag hängt en del. Och jag brukar åka inlines hela vägen bort till Barkarby, förbi Akalla och förbifartsbygget.

Liksom bygget av Förbifart Stockholm redan sätter sin prägel på Järvaområdet finns i Slutspel ett stort projekt på kommunal nivå som genomsyrar trakten. I Hammarsund byggs en arena som alla vill ha, men reportern Niklas fattar tidigt misstankar om att något inte står rätt till med arenabygget.

De som sitter på makten prioriterar annat än det man själv upplever är viktigt

– Jag har tagit inspiration från bygget av Friends arena i Solna, något citat i boken har jag lånat direkt från en oppositionspolitiker som var kritisk. Vissa likheter finns också med konflikten kring begravningsplatsen på Granholmstoppen, både den och arenan i boken ska ju byggas på förorenad mark. Och jag tror att många kan känna igen sig i hur de som sitter på makten prioriterar annat än det man själv upplever är viktigt. Att resurserna inte alltid hamnar där de bäst behövs är det nog många som upplevt här i Järva.

Nina Hampusson har en bakgrund som lokaljournalist och har jobbat både i Västerbotten och Järva. Det som blir humor i Slutspel bygger i flera fall på självupplevda händelser i jobbet. Till exempel har hon en gång fått uppdraget att fråga en frikyrkoprofet om hur det skulle gå för det lokala hockeylaget i slutspelet.

– Det är viktigt att koppla bort vardagen och skratta. Särskilt nu i pandemitider.

Slutspel finns på Storytel både som e-bok och ljudbok, inläst på dialekt av skådespelaren Elias Dahlgren.

Anna Nygård

 

 

Lämna ett svar
You May Also Like

Järvabadet i final i tävlingen Årets Stockholmsbyggnad 2021

Varje år vill Stockholms stad uppmärksamma arkitektur som ”sticker ut” i den ständigt växande staden. Olika byggnader anmäls och en jury väljer därefter ut 10 kandidater som du som stockholmare kan vara med och rösta på. Det är inte bara hus som anmäls. Förra året vann Folke Bernadottes bro på Djurgården priset. I år har Järva sin egen byggnad bland finalisterna!

”Boken om Dawit Isaak är en protest mot glömskan”

Martin Schibbye kände att Dawit Isaak, den fängslade journalisten i Eritrea, blivit en symbol. – Ja, någon som pliktskyldigt tas upp under Pressfrihetens dag. Men hur är han som människa och hur var han som journalist? Det frågade jag mig.

Streetgäris släpper säsong två av podcasten TALET

Under två veckors tid denna sommar kommer Streetgäris att bjuda in åtta talare som gör sina egna sommarprat. De kommer dela med sig av sina berättelser följt av ett eftersnack med en samtalspartner.

Från framtidstro och grusade förväntningar till nytt hopp?

Just nu pågår två utställningar som i förstone verkar ha beröringspunkter. En i Tensta konsthall och en på Skeppsholmen. Men har de det?