Om nu någon har missat det. Förra året gick Region Stockholm 5,8 MILJARDER plus. Det var samma år som vårdpersonalen höll på att arbeta ihjäl sig och besparingarna var ständiga. ”Byt inte lakan så ofta, använd inte så många bindor, den där bedövningen är för dyr…”

Våra skattepengar borde användas till vård, inte vinst

Nu finns alltså nästan sex miljarder över. Kommer de att satsas där de behövs? Nej, inte alls. Tvärtom. Både SöS och Danderyd måste istället SPARA pengar. Det är inte ofta jag citerar DN:s chefredaktör, men så rätt han har när han frågar ”varför låter Region Stockholm som ett börsbolag?” Våra skattepengar borde användas till vård, inte vinst.

Jag undrar så, hur tänkte de som lade ut det jobbet?

SVT Nyheter gör ett inslag om överskottet. Pratar med oppositionen, som är kritisk, men inte så rasande som man tycker att de borde vara. De intervjuar majoriteten, som säger att det är nödvändigt. Sedan intervjuar de en professor i nationalekonomi som ska förklara ”hur det ligger till”. Jag undrar så, hur tänkte de som lade ut det jobbet? Var uppdraget att ta reda på ”sanningen”?

I så fall vill jag upplysa om att nationalekonomi knappast är någon exakt vetenskap, utan handlar om politik. De hade kunnat hitta en annan professor som sade raka motsatsen. Nej, det inslaget levde inte upp till kraven på opartiskhet inom public service.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Jag vill se en teveserie om livet längs riktiga blå linjen

Tunna blå linjen heter SVT:s senaste stora satsning. Det är tio avsnitt, sammanlagt tio timmar, om uniformerade poliser i Malmö. Recensenter hyllar serien, som ”osminkad vardagsrealism och ”unik tonträff.

Nu är det dags igen

För tio år sedan arbetade jag i ett stort europeiskt teveprojekt som…

Tidsbeställningen av vaccin är som en tombola

Jag har fått min första spruta i Bredbyskolans gymnastikhall. Jag bokade tiden på nätet. Först fick jag tid i Kista den 6 maj, alla andra dagar var slut.

Tillbaka på ruta ett och börja om från början

Jag har arbetat i Järva sedan augusti 2016, men ibland känns det som om jag varit här i evigheter.