Han ringde en eftermiddag och jag märkte att det var något. Han lät så ledsen.
”Nu är det oroligt i Tensta”, sade han. ”Nu sätter de på sig skyddsvästarna igen.”

Dödsskjutningarna i landet blev fler under 2018, men just i Järva har det faktiskt varit lugnare. Men den senaste tidens skjutningar har förändrat stämningen i stadsdelen. Det är spänt.
”Det är värre än på mycket länge.”

Jag lärde känna flera av killarna i Sociala insatsgruppen, SIG, på den tiden verksamheten fungerade. När de hade sin träffpunkt på Tisslingegränd 48. Då var läget ett annat, hoppet levde om en möjlig väg bort från gängen, drogerna och kriminaliteten.

Häromdagen träffade jag en av de killarna igen, nu arbetar han på ett företag i Järva.
”Hur mår din son”, frågade jag.
”Bara bra”, sade han, ”imorgon fyller han fem.” Han såg så glad och stolt ut.

Flera av de andra grabbarna från den tiden arbetar idag och har fått ordning på sina liv. Jag träffar dem med jämna mellanrum.

Men så förändrades inriktningen på arbetet i SIG. Verksamheten byråkratiserades. Ingen fick spontant komma till lokalen, alla måste boka tid. Likadant är det i Rinkeby-Kista. En av killarna sade till mig att ”nu tar de bara emot dem, som de tror ska lyckas. De andra skiter de i.”

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Fryshuset, Lugna Gatan och kriminella aktiviteter

”Visst jobbar du för tidningen?”Det var på ett möte i stadsdelsnämnden för några månader sedan. En kvinna kom fram till mig och bad mig komma med utanför mötessalen.

Det finns inget farligare än hopplöshet

Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.

Om Sjostakovitj, Leningrads belägring och El Sistema

Jag har aldrig varit på en klassisk konsert. Det är inget jag koketterar med, utan det är bara så. I min familj lyssnade vi inte på klassisk musik. Möjligen med undantag för Wienkonserten på TV på nyårsdagen. I väntan på att backhoppningen skulle börja.