Seluah Alsaati har skrivit sin första bok. ”Inte din baby” har precis kommit från tryckeriet.
– Det är jätteroligt att boken äntligen kommer ut, säger hon.
I Järva är det många som känner Seluah Alsaati och ännu fler vet vem hon är. Hon har varit rappare (inte längre), aktivist (i viss mån fortfarande) och verksamhetsutvecklare i olika positioner inom föreningslivet i Järva. Det är hon som har utbildat tjejerna bakom podcasten Galdem A Talk, haft kurser i en hur en förening ska drivas, arrangerat årliga Demokratiforum i Rinkeby Folkets Hus med deltagare från hela landet. Bland mycket annat.
Händanefter kan hon även kalla sig författare, Inte din baby kommer ut på förlaget Natur & Kultur.
– Jag skulle ha haft bokrelease i Kista, men det blev inställt på grund av coronan.
Vi träffas i Akalla, i hennes barndoms kvarter.
– Vi går till Kaskögatan, där bodde jag tills jag fyllde tio.
Husen står kvar och det är sig ganska så likt.
– Men det fanns inga glas på balkongerna då, säger hon och pekar ut vilket fönster som var hennes.
Sedan flyttade familjen till radhusen på andra sidan Akalla.
– När det började gå bättre för familjens väskaffär flyttade vi dit.
Inte din baby var även namnet på den monolog, som hon skrivit själv och framförde som en del av Stadsteaterns satsning på dokumentärt berättande. Nu har den berättelsen blivit stommen i boken och huvudpersonens berättelse är till delar Seluahs egen. Hon berättar om ett kärleksförhållande, som höll på att ta kål på henne, men som hon lyckades ta sig ur. Det var också de erfarenheterna som hon använde i sin monolog på scenen. Seluah hade inte skådespelat tidigare, men hon var van att stå på scen från åren som rappare. Det var under ett gig i Uppsala som hon fick chansen.
– Då träffade jag en regissör som heter Affe och som arbetade med Stadsteatern. Han hörde mina texter och tyckte att jag hade något att berätta. Han ville att jag skulle skriva en monolog som han regisserade.
Hon började skriva och ville berätta något om tjejer och tjejers rätt till sin egen kropp. Under tiden som hon skrev på sitt manus för scenen träffade hon en ny kille. Hon kallar honom Nabil.
Han var inte bara charmig, utan även manipulativ
– Han var otroligt charmig och jag blev löjligt förälskad.
Han var inte bara charmig, utan även manipulativ och oerhört kontrollerande.
– Förälskelsen är som ett gift, jag var så kär. Det andra kommer droppande, lite i taget. Innan dess hade jag aldrig haft en relation med någon som ville kontrollera mig.
Under tiden som Seluah skrev på sitt manus, låg Nabil i hennes säng och körde ”silence treatment”. Han kunde straffa henne i flera dagar genom att vara tyst. Straffa henne för saker som inte ens hade hänt, utan kunde hända. Det gick så långt att hon började tvivla på sig själv.
– Kanske är jag dålig? Kanske är jag precis som han säger? Jag kanske skulle vara otrogen? Det var hemskt och samtidigt ville jag bara en enda sak. Ha honom nära, känna hans lukt.
En av hennes kompisar sade ”hur kan du som skriver texter om kvinnokamp låta honom behandla dig så där?”
– Har du aldrig träffat en manipulativ människa, så förstår du inte. Jag har numera lätt att förstå andra kvinnor i liknande situationer. Jag tog mig loss, men vill inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om jag hade varit kvar längre.
Vi känner inte igen dig, sade de
Hennes vänner betydde mycket under den här tiden.
– De dömde mig inte, men påpekade bara hur jag förändrades. Vi känner inte igen dig, sade de. Det var viktigt och avgörande för mig.
Tre veckor före deadline med monologen gjorde de slut. Då kastade Seluah allt hon skrivit och började skriva historien om henne och Nabil istället.
– Det handlade inte om fysisk misshandel, men psykisk. Jag tror att sådana killar är duktiga att hitta tjejer som är omhändertagande. Jag kan verka tuff och stark, men en sida av mig är skör. Han tryckte på de rätta knapparna. Som tur var hann jag lämna i tid.
Jag har en övertro på min egen kompetens
Seluah fick erbjudande att skriva en bok med monologen som utgångspunkt.
– Jag har en övertro på min egen kompetens och tackade ja. Sedan fick jag skriva om hundra gånger!
Fördubbla antalet sidor, sade förlaget och Seluah skrev hittade på en karaktär till.
– Ja, det blev en bredare berättelse, det är inte ens längre jag. Men jag har hämtat mycket från det jag har varit med om. Det har tagit lång tid att skriva, men jag är en sådan som avslutar mina projekt. Jag sätter punkt.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Här kan du läsa om hennes föreställning på scenen.
