Jag har aldrig begripit folk som haft träningscykel hemma. Varför cyklar de inte ute istället? Och hur får de plats i lägenheten? Varför över huvud taget svettas inomhus?

Jag har ändrat uppfattning. Fullständigt. Efter att ha levt i ett slags karantän en längre tid, höll jag på att bli galen. Jag har varit lite förkyld, så promenader i den hårda aprilblåsten var inte något alternativ. Jag kom iväg till affären och handla mjölk, det var ungefär vad det blev. Men nu har jag fått låna en träningscykel. Den står på balkongen och där sitter jag och trampar.

Det är långtråkigt att bara vara hemma. Maken arbetar som vanligt, men cyklar numera fram och tillbaka till jobbet. Dottern studerar hemifrån, ligger i sängen och lyssnar på lärarna i datorn. Hon tar studenten i år. Men det blir inget utspring, inget flak, inget firande. Deppigt, men många har det så mycket värre i dessa dagar. Vi är medvetna om det.

Arbetsgivarna fick myndigheterna att dra tillbaka beslutet om att ha skyddsvisir och munskydd i allt patientnära arbete

En nyhet den senaste veckan gjorde mig mycket upprörd. (Det är visserligen mycket som gör en förbannad nu för tiden. Och egentligen, vid närmare eftertanke, nästan jämt.) Det handlade om skyddsutrustning för personal inom äldreomsorgen. Hur arbetsgivarna i SKR, Sveriges kommuner och regioner, kallade Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket och Inspektionen för vård och omsorg (IVO) till möte. Facket bjöds inte in. Arbetsgivarna fick myndigheterna att dra tillbaka beslutet om att ha skyddsvisir och munskydd i allt patientnära arbete. Hur är det möjligt? Hur kan det få hända? Hur många sjuka har de på sitt samvete?

Det är tråkigt att inte kunna jobba som vanligt, mycket av den ordinarie verksamheten är inställd. Stadsdelsnämndens möten sker bakom lyckta dörrar, alla offentliga arrangemang är uppskjutna eller inställda, föreningslivet träffas i stort sett bara på nätet. Men jag har inte varit sysslolös. Den senaste tiden har texterna och tipsen till tidningen rasat in. Det är fantastiskt och jag uppmanar alla att fortsätta skriva.

Läsarna har blivit fler, antalet har inte bara fördubblats, utan tredubblats under denna tid

För många följer vår tidning. Läsarna har blivit fler, antalet har inte bara fördubblats, utan tredubblats under denna tid.

Jag hoppas, och tror, att det beror på att järvaborna litar på oss i denna svåra stund.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

IFK Lidingö FK svarar på kritiken

Igår skrev Said Ali, tränare för AIF Kista Futsal P07, ett öppet brev till IFK Lidingö. Han var orolig för den ökande rasismen inom ungdomsfotbollen. Hans lag hade utsatts för rasistiska påhopp under en fotbollsturnering i helgen. Nu svarar klubbchefen på kritiken.

Kampen mot marknadshyror är inte över

Nu på lördag 18 september med samling kl 14 på Sergels torg arrangerar rikskampanjen Nej till marknadshyra en spektakulär demonstration, som kan bli den största sedan coronan la en våt filt över Sverige. Kanske slås också ett världsrekord i sitt slag med en 100 meter lång banderoll? 

DN signalerar – håll avstånd!

”Förorterna som är värst drabbade av coronasmittan”, lyder rubriken i DN 8 april. Tänk vad ett litet ”som” avslöjar!

Vad hände med Fristads servicehus?

Under sista sammanträdet före sommaruppehållet, ställde Anna Jonazon, socialdemokraternas gruppledare i Spånga-Tensta stadsdelsnämnd, en fråga: – Hur säkerställer kommunen att köpare av kommunens fastigheter är seriösa? Har ni någon information om detta? Det handlade om vad som händer i Fristads servicehus efter försäljningen.