Man har inte setat mycket på sin balkong i sommar – utom möjligen på veckosluten. På vardagarna är det ett oherrans liv och kiv nere på den gamla dagistomten. Stora fordon och maskiner med skopor som härjar bland upplag av bräder och högar av jord och grus. Smällar och buller. Det är det nya ”kulturstråket” som byggs mellan Husby centrum och Husby gård. Månntro det någonsin blir färdigt!
Nu har de i alla fall återställt gräsmattan där en bred provisorisk transportväg dragit fram ner mot Husby gård sedan i våras. Ett hoppfullt tecken!
Det fanns visst en förhoppning att det skulle bli klart till Husby gårdsdagen – men det slog slint.
Men vad har de åstadkommit egentligen?
Men vad har de åstadkommit egentligen? Utsikten från balkongen förslår inte långt så jag tar mig ner och knallar runt. Kommer inte så långt med nyopererat knä och rullatorn Carl-Oskar.
Det mest iögonfallande är kanske den bjärt gröna färgen som lyser här och där. Illgröna soffor och papperskorgar, man funderar på om de som färgsatt är färgblinda, eller om man ska vänja sig vid ett piggt inslag som kontrast till den faluröda 1800-talsmiljön. Men sofforna behövs. Längre upp mot centrum ska det finnas staket och anordningar i grällt gul färg. Ser ut som en rysk lekplats, sa en närstående. Inte vet jag.
Stolpar i den skarpa gröna färgen med handmålade skyltar som ser ut som vägvisare. En nere vid Husby gård pekar mot Kista och utlovar ”Vërdeffulla erfarenheter” Kan de inte stava – eller ska det vara kul, undrade min kära syster, som passerat platsen, upprört.
Vet inte om fladdermöss har något färgseende
På plussidan blir det fågel- och fladdermusholkar – vet inte om fladdermöss har något färgseende, men fåglarna kanske gillar grönt? Ramen till ett insektshotell står vid den gamla dagistomten mellan Trondheimsgatan och Oslogatan. Två flugor i en smäll! Det blir ju både fler pollinatörer och käk åt våra bevingade vänner i holkarna, och det är väl bra. Fast det verkar som man tänkt att Husbyborna själva ska komplettera med pinnar och jox för kryp och flygfän att bo i.
Det utlovas konst på stenfundamenten som står här och där. Det är ju spännande. Och plantering av buskar och växter har vi sett.
Men mest av allt längtar man efter lite lugn och ro
Men mest av allt längtar man efter lite lugn och ro. Och att avspärrningarna försvinner. När vi kom hit för snart fyrtio år sedan ansågs Husby vara färdigbyggt. Nu hoppas man i sitt stilla sinne att vi ska slippa fler byggen och buller ett tag. Efter stambyte och upprustning av vårt hus flyttade vi tillbaka till Trondheimsgatan från evakueringen till Oslogatan 32. En flytt på 80 meter. Det är fem år sedan. Sedan dess har olika byggverksamheter fortsatt i vår omedelbara närhet.
Länge pågick något slags sortering av byggavfall oppe i backen där en gång ett gult dagis stod. Varje gång grävmaskinen backade tutade det ihållande. Bostadshuset i backen som brann ett nyår har gjorts beboligt och fått nya takvåningar i stället för dem som brann. Och så kom turen till Oslogatan 32 att stambytas och fixas med ny fasad, verkar snart vara klart. Och kulturstråket på det. Sedan hotar en påbyggnad av parkeringshuset 25 meter från vår port. Och alla dessa byggen bara i det lilla hörn av Husby där vi bor.
Mats Leander
