Jag har världens roligaste yrke, i en bransch som krymper. Fler journalister utbildas, men tidningarna läggs ned. Alla säger att lokal journalistik är viktigt, men ingen finns på plats i orten. Det ska vi försöka ändra på.

I januari 2019 är det 40 år sedan jag började på Journalisthögskolan i Stockholm. Nästan lika länge har jag kallat mig journalist och försörjt mig som en sådan. Nu ska jag för första gången försöka förmedla något av min erfarenhet till andra. Jag är faktiskt lite nervös.

Men det ska bli så kul att sätta igång kursen i praktisk journalistik i Järva. Just nu har vi 17 anmälda i åldern 14 till 69. Min dröm är att några av dem, helst allihop, vill fortsätta att skriva för Nyhetsbyrån Järva efter avslutad kurs. Målet är att Järva ska få fler lokala reportrar, som kan skriva och berätta vad som händer i orten. För här händer mycket, som det aldrig rapporteras om i media. Tillsammans ska vi skriva historia.

Om någon undrar varför det blir lite lugnare på Nyhetsbyrån Järvas sidor under åtta veckor framåt så vet ni varför. Tro inte att vi håller på att trappa ned. Åh nej, tvärtom, nu tar vi sats framåt!

Kerstin Gustafsson Figueroa

Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

”Fake news” och vem som faktiskt bestämmer

Sajten faktiskt.se är en satsning där SVT och Sveriges Radio (ägda av…

”Vad fan får vi för pengarna?”

Jag tillhör dem som länge hade en fast telefon. Det har jag inte längre, men jag håller fast vid Telia. Varför, frågar en del. Ja, jag orkar liksom inte byta.

Är det så här det kommer att bli?

Första gången jag skulle rapportera från ett möte i stadsdelsnämnden glömmer jag aldrig. Det var ett mycket välbesökt möte i Tensta Träff

Om Sjostakovitj, Leningrads belägring och El Sistema

Jag har aldrig varit på en klassisk konsert. Det är inget jag koketterar med, utan det är bara så. I min familj lyssnade vi inte på klassisk musik. Möjligen med undantag för Wienkonserten på TV på nyårsdagen. I väntan på att backhoppningen skulle börja.