Jag har världens roligaste yrke, i en bransch som krymper. Fler journalister utbildas, men tidningarna läggs ned. Alla säger att lokal journalistik är viktigt, men ingen finns på plats i orten. Det ska vi försöka ändra på.

I januari 2019 är det 40 år sedan jag började på Journalisthögskolan i Stockholm. Nästan lika länge har jag kallat mig journalist och försörjt mig som en sådan. Nu ska jag för första gången försöka förmedla något av min erfarenhet till andra. Jag är faktiskt lite nervös.

Men det ska bli så kul att sätta igång kursen i praktisk journalistik i Järva. Just nu har vi 17 anmälda i åldern 14 till 69. Min dröm är att några av dem, helst allihop, vill fortsätta att skriva för Nyhetsbyrån Järva efter avslutad kurs. Målet är att Järva ska få fler lokala reportrar, som kan skriva och berätta vad som händer i orten. För här händer mycket, som det aldrig rapporteras om i media. Tillsammans ska vi skriva historia.

Om någon undrar varför det blir lite lugnare på Nyhetsbyrån Järvas sidor under åtta veckor framåt så vet ni varför. Tro inte att vi håller på att trappa ned. Åh nej, tvärtom, nu tar vi sats framåt!

Kerstin Gustafsson Figueroa

Print Friendly, PDF & Email
Lämna ett svar
You May Also Like

Fryshuset, Lugna Gatan och kriminella aktiviteter

”Visst jobbar du för tidningen?”Det var på ett möte i stadsdelsnämnden för några månader sedan. En kvinna kom fram till mig och bad mig komma med utanför mötessalen.

Erik Helmerson har ingen koll alls

Polisen är inte ”ortens fiende” slår Erik Helmerson i Dagens Nyheter fast i en krönika för några veckor sedan. Som om han har någon koll.

Tidsbeställningen av vaccin är som en tombola

Jag har fått min första spruta i Bredbyskolans gymnastikhall. Jag bokade tiden på nätet. Först fick jag tid i Kista den 6 maj, alla andra dagar var slut.

På första maj tänker jag på farsan

Så långt bak jag kan minnas har jag demonstrerat på första maj. När jag var liten höll jag pappas hand när vi gick från Humlegården till Norra bantorget.