Jag har världens roligaste yrke, i en bransch som krymper. Fler journalister utbildas, men tidningarna läggs ned. Alla säger att lokal journalistik är viktigt, men ingen finns på plats i orten. Det ska vi försöka ändra på.

I januari 2019 är det 40 år sedan jag började på Journalisthögskolan i Stockholm. Nästan lika länge har jag kallat mig journalist och försörjt mig som en sådan. Nu ska jag för första gången försöka förmedla något av min erfarenhet till andra. Jag är faktiskt lite nervös.

Men det ska bli så kul att sätta igång kursen i praktisk journalistik i Järva. Just nu har vi 17 anmälda i åldern 14 till 69. Min dröm är att några av dem, helst allihop, vill fortsätta att skriva för Nyhetsbyrån Järva efter avslutad kurs. Målet är att Järva ska få fler lokala reportrar, som kan skriva och berätta vad som händer i orten. För här händer mycket, som det aldrig rapporteras om i media. Tillsammans ska vi skriva historia.

Om någon undrar varför det blir lite lugnare på Nyhetsbyrån Järvas sidor under åtta veckor framåt så vet ni varför. Tro inte att vi håller på att trappa ned. Åh nej, tvärtom, nu tar vi sats framåt!

Kerstin Gustafsson Figueroa

Lämna ett svar
You May Also Like

Ingenting förändras av sig själv

Tillbaka igen efter semestern. Det var en en välbehövlig vila, som inte…

Om skatten, SVT och sanningen

Om nu någon har missat det. Förra året gick Region Stockholm 5,8 MILJARDER plus. Det var samma år som vårdpersonalen höll på att arbeta ihjäl sig och besparingarna var ständiga. ”Byt inte lakan så ofta, använd inte så många bindor, den där bedövningen är för dyr…”

Dagen efter det som inte fick hända

Dagen efter dödsskjutningen i Rinkeby är det märkligt lugnt i centrum. Men…

Jag tänker på Tomas

Under fotbolls-VM 1994 hade Tomas på sig svenska landslagströjan hela sommaren. Han…