Jag hörde det på morgonen när jag gick till tunnelbanan, på väg till mitt andra jobb. Ett brinnande däck hade slängts in på Medborgarkontoret i Tensta centrum. Tjugo minuter senare hade samma sak hänt på stadsdelsförvaltningen i Spånga. Tack och lov, kom ingen till skada.

”Ett angrepp på demokratin”, sade Sus Andersson, MP, ordförande i nämnden. Naturligtvis har hon rätt. Det är ett angrepp på demokratin att attackera samhällets institutioner. Märk väl, det var Medborgarkontoret och stadsdelsförvaltningen som brann. Det betyder något.

På senaste mötet i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta hade en föreläsare från Göteborg bjudits in. Han talade om att medborgarnas förtroende för politiker och tjänstemän sviktar, och vad som kan göras för att ändra på det. Den diskussionen måste tas på allvar. De politiker och tjänstemän som har problem med tilliten riskerar att bli isolerade och betraktade som motståndare till de människor de ska representera. Det är en mycket farlig situation.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

Om Sjostakovitj, Leningrads belägring och El Sistema

Jag har aldrig varit på en klassisk konsert. Det är inget jag koketterar med, utan det är bara så. I min familj lyssnade vi inte på klassisk musik. Möjligen med undantag för Wienkonserten på TV på nyårsdagen. I väntan på att backhoppningen skulle börja.

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.

En sjuka breder ut sig i samhället

En sjuka breder ut sig i samhället idag. Det här handlar inte om viruspandemin, utan om viljan att styra media.

Det finns inget farligare än hopplöshet

Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.