Jag hörde det på morgonen när jag gick till tunnelbanan, på väg till mitt andra jobb. Ett brinnande däck hade slängts in på Medborgarkontoret i Tensta centrum. Tjugo minuter senare hade samma sak hänt på stadsdelsförvaltningen i Spånga. Tack och lov, kom ingen till skada.

”Ett angrepp på demokratin”, sade Sus Andersson, MP, ordförande i nämnden. Naturligtvis har hon rätt. Det är ett angrepp på demokratin att attackera samhällets institutioner. Märk väl, det var Medborgarkontoret och stadsdelsförvaltningen som brann. Det betyder något.

På senaste mötet i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta hade en föreläsare från Göteborg bjudits in. Han talade om att medborgarnas förtroende för politiker och tjänstemän sviktar, och vad som kan göras för att ändra på det. Den diskussionen måste tas på allvar. De politiker och tjänstemän som har problem med tilliten riskerar att bli isolerade och betraktade som motståndare till de människor de ska representera. Det är en mycket farlig situation.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Lämna ett svar
You May Also Like

”Fake news” och vem som faktiskt bestämmer

Sajten faktiskt.se är en satsning där SVT och Sveriges Radio (ägda av…

Det finns inget farligare än hopplöshet

Det började redan förra sommaren, med alla bränder och hettan som inte gav sig. Den här sommaren har jag märkt att katastrofkänslan sprider sig. Inte bara det faktum att isarna smälter, och djurarter utrotas, utan även hotet om krig är påtagligt. Min yngsta oroar sig för framtiden och jag försöker lugna henne. Exemplen från historien är många, då det sett nattsvart ut men människorna ändå har lyckats vända utvecklingen rätt.

Jag vill se en teveserie om livet längs riktiga blå linjen

Tunna blå linjen heter SVT:s senaste stora satsning. Det är tio avsnitt, sammanlagt tio timmar, om uniformerade poliser i Malmö. Recensenter hyllar serien, som ”osminkad vardagsrealism och ”unik tonträff.

Det är det här med religion och tradition

Det är det här med religion och tradition. För några år sedan intervjuade jag en somalisk tjej om hur hon och hennes familj firade eid. Vi träffades utomhus och hon hade precis kommit ut från moskén. ”Ja, vad handlade predikan om idag då?” frågade jag. ”Jag vet inte”, svarade hon. ”Jag förstod inte, han talade arabiska.”