Under fotbolls-VM 1994 hade Tomas på sig svenska landslagströjan hela sommaren. Han hade nr 10 på ryggen, Martin Dahlins tröja. Nog spelade det roll att de båda var lika mörka. Men vilka spelare i landslaget kan killarna i Järva identifiera sig med idag? När Zlatan inte längre är med. Och Ken Sema valdes bort och Durmaz får starta på bänken. Martin Olsson är numera andraval och Quaison är inte ens uttagen. Fast han spelar i första ligan i Tyskland.
Fuck rasism, sade svenska landslaget och backade Jimmy Durmaz. Svenska fotbollsförbundet polisanmälde hoten. Gott så. Några fler kommentarer blir det inte, sade Janne Andersson, slutsnackat. Men jag tror att Svenska fotbollsförbundet och Janne Andersson skulle behöva prata en hel del om rasism.
Jag är en fotbollsmamma och har stått vid en fotbollsplan i över 20 år. Jag vet hur många fler chanser killarna fick, som hade farsor med tid, bil och pengar. Och hur lätt killarna från orten sorterades bort. Zlatan talar om ”smygrasism”, och han har rätt. Han fick alltid höra att han ”inte passade in” att han ”var en diva”, han var fel, helt enkelt. Strukturell rasism, skulle andra kalla det.
Hur många talanger kommer att tappas bort? Eller välja andra landslag?
Kerstin Gustafsson Figueroa
